Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De läkare, åt vilka jag för femton år sedan meddelade
de magnetiska fenomen, som jag vid vissa experiment
själv iakttagit, förnekade med övertygelse verkligheten
av de iakttagna fakta. Jag sammanträffade helt nyligen
med en av dem i Institutet. »Åh», sade han icke utan
finhet, »då var det fråga om magnetismen, nu är det
hypnotismen, och den studera vi. Det är en stor skillnad.»
Sens moral: Låt oss ej förneka något på förhand.
Låt oss studera, konstatera; förklaringen skall komma
senare.
Jag befann mig i denna sinnesstämning, när mina
blickar, vid det jag promenerade fram och tillbaka i mitt
bibliotek, föllo på en elegant upplaga av Cicero, som jag
ej märkt på länge. Jag tog ut en volym, slog upp den
mekaniskt och läste på första sidan jag råkade på:
»Två vänner anlända till Megara och tillbringa natten
var för sig. Knappt har en av dem somnat, då han
framför sig ser sin reskamrat, som med bedrövad min
meddelar honom, att hans värd uppgjort en plan att mörda
honom och ber därför vännen att skyndsammast möjligt
komma honom till hjälp. Den andra vaknar, men,
övertygad att han endast varit föremål för en bedräglig dröm,
tövar det icke, innan han somnar på nytt. Hans vän
visar sig för honom ånyo och besvär honom att skynda
sig, emedan mördarna äro på väg till hans rum. Ännu
mera upprörd förvånar han sig över ihärdigheten av
denna dröm och bereder sig att söka upp sin vän; men
eftertanken, tröttheten segra till sist; han lägger sig igen.
Då visar sig hans vän för tredje gången för honom, blek,
blodig, vanställd. »Olycklige», säger han, »du kom icke,
som jag bad dig! Det är slut; hämnas mig nu. I
soluppgången finner du vid stadsporten en kärra med
gödsel; stanna den och befall, att man lassar ur den; du
skall finna mitt lik gömt i mitten; låt begrava mig och
straffa mina mördare.»
»En så stor ihärdighet, så tydliga detaljer tillåta ej
längre någon tvekan; vännen stiger upp, skyndar till den
angivna porten, finner gödsellasset därstädes, hejdar
körsvennen, som blir förvirrad, och redan vid första
undersökningen upptäckes hans väns lik.»
Denna berättelse tyckes enkom tillkommen till stöd för
Urania. F
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
