Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i kroppen. Knappt hade jag tagit några steg, då mer
än hälften av min kroppstyngd tycktes försvunnen
under sömnen; denna inre förnimmelse förvånade mig ännu
djupare än förvandlingen av den under mina blickar
utbredda naturen.
Det var knappt jag trodde mina ögon och mina sinnen.
För övrigt hade jag ej mera fullkomligt samma ögon, ej
heller hörde jag längre på samma sätt, och jag märkte
redan från första ögonblicket, att min organism var
begåvad med flera nya sinnen, alldeles olika dem på
jorden, i synnerhet med ett magnetiskt sinne, medels vilket
man kan sätta sig i förbindelse sinsemellan, utan att det
är nödvändigt att översätta sina tankar med hörbara ord:
detta sinne påminner om magnetnålen, som från djupet av
en källare i Paris’ observatorium skälver och darrar, när
ett norrsken flammar upp i Sibirien eller när en elektrisk
eruption äger rum i solen.
Dagens stjärna hade nyss slocknat i en avlägsen sjö,
och aftonrodnadens rosenskimmer utbredde sig över
himmelen såsom en ljusets sista dröm. Två månar tändes
på olika höjd, den första, i form av ny, över sjön, i vars
sköte solen försvunnit; den andra, i form av första
kvarteret, mycket högre upp på himmelen i öster. De voro
ytterst små och hade endast en mycket avlägsen likhet
med jordenätternas ofantliga bloss. Det var, liksom
lämnade de motvilligt sitt livliga men svaga ljus. Jag
betraktade dem skiftesvis med stum häpnad. Det allra
besynnerligaste i hela detta skådespel var likväl, att den
västra månen, som kanske var omkring tre gånger större
än hans kamrat i öster, på samma gång han var fem
gånger mindre än vår jordiska måne, framskred på
himmelen med så rask fart, att det var lätt att följa hans
rörelse med ögat, och han tycktes ila med denna snabbhet
från höger till vänster i ändamål att hinna upp sin
himmelska broder i öster.
I den nedgångna solens sista återglans märktes än
ytterligare en tredje måne eller rättare sagt en lysande
stjärna. Mindre än den minsta av de båda andra drabanterna,
företedde han ingen märkbar skiva; men hans ljus var
mycket bländande. Han svävade på aftonhimmelen likt
Venus på vår himmel, då »herdens stjärna» vid tiden för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
