- Project Runeberg -  Urania /
104

(1910) [MARC] Author: Camille Flammarion Translator: Johannes Granlund
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin mest praktfulla glans härskar enväldigt över vårens
sorglösa aftonstunder med dess tjusande drömmar.

Redan tändes de klaraste stjärnorna på himmelen; man
igenkände Arcturus med sina gyllene strålar, Vega, så vit
och ren, Sjustjärnorna och flera andra stjärnbilder i
djurkretsen. Aftonstjärnan, den nya Vesper, strålade nu i
Fiskarnas stjärnbild. Sedan jag några ögonblick
studerat himmelens läge, orienterat mig efter stjärnbilderna,
granskat de båda drabanterna och övervägt lättheten av
min egen tyngd, övertygade jag mig snart, att jag befann
mig på planeten Mars och att denna förtjusande
aftonstjärna var... jorden.

Mina ögon stannade vid henne, fyllda av denna
vemodiga kärlekstrånad, som sammantrycker fibrerna i vårt
hjärta, när vår tanke flyger hän mot ett älskat väsen, från
vilket ett grymt avstånd skiljer oss; jag betraktade länge
detta fädernesland, där så många olika känslor blandas
och sammanstöta under livets växlingar, och jag tänkte:

»Vad det är beklagligt, att de oräkneliga
människovarelser, som bo på den där lilla planeten, icke veta var
de äro! Hon är förtjusande, den där lilla puttefnaskiga
jorden, så där upplyst av solen med sin ännu mera
mikroskopiska måne, som ser ut som en punkt bredvid henne.
Buren i det osynliga genom attraktionens gudomliga lagar,
en simmande atom i himlarnas omätliga harmoni, intager
hon sin plats och svävar därovan likt en änglabebodd
ö. Men dess invånare äro okunniga därom. Sällsamma
mänsklighet! Hon har funnit jorden för stor, har delat
sig i skockar och tillbringar sin tid med att skjuta ihjäl
varandra. Det finnes på denna himmelska ö lika många
soldater som invånare! De äro alla väpnade mot
varandra, då det varit så enkelt att leva i fred, och lägga
en ära uti att tid efter annan byta om namn på länderna
och färg på fanorna. Detta är nationernas
favoritsysselsättning och medborgarnas huvudsakliga uppfostran.
Utom detta tillbringa de sitt liv med att dyrka materien.
De värdera icke den intellektuella förtjänsten, förbliva
likgiltiga inför skapelsens mest underbara problem och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:27:45 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urania/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free