Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem en särskild plåga öfvergå, dessutom ock, att några blefvo
lekamligen besatte, så att de förutom onaturlig styrka och
hiskeliga åthäfvor förde ett ogement tal och visste ibland
annat att nämna ting, hvilka på samma stund på en annan
ort i staden skedde.»
Besattheten är en företeelse, som äger nytestamentlig häfd,
och, väl i viss mån därför, ofta förekommit ej mindre i
protestantiska länder än i katolska. Äfven i Sverige iakttog man ofta
besatta, och framstående predikanter voro måna att hålla folks
uppmärksamhet riktad på dessa ögonskenliga bevis på djäfvulens
makt och grymhet. Laurentius Petri[1] yttrar i sin postilla
på ett mera trösterikt sätt följande: »Ty det kan väl ske, att
djäfvulen hafver makt öfver en människas lekamen och hafver
dock icke makt öfver själen, såsom man på många besatta väl
kan märka, att, när de hafva någon liten ro, bedja de och af
allt hjärta med gråtande tårar befalla sig Gudi. Detta är ju
tecken nog, att djäfvulen icke råder öfver hjärtat[2].» Biskop
Paulinus Gothus[3] skrifver år 1629 i en mera rafflande stil,
att djäflarna »besätta människorna till lif och själ, missbruka
deras lemmar och ledamöter, ja, röra deras tunga — — till att
häda och försmäda både Gud och människor». Så hade skett
med en mycket omtalad prästdotter Margareta i Kumla 1627,
hvilken den onde »lekamligen besatt, jämmerligen kvalt och
anfäktat, än uttänjt och utsträckt hennes lemmar och ledamöter,
än henne ihopkrumpit, borttagit hörseln, dragit ögonen långt in
i hufvudet och tungan dubbel innerst i halsen, och hafver så
till några timmar gjort henne blind, döf och dumbe. Men när
tungan lös blef, hafver han missbrukat henne till hädelse och
försmädelse.»
Under trolldomsåren 1675–76 hade man dagligen i
Stockholm tillfälle att iakttaga liknande fall. Jag meddelar
här några exempel ur samtida skildringar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
