Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Påfven och konungen af Italien. Af Angelo de Gubernatis (Öfvers. från förf:s handskrift af H. Sandström)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkställighet. Verlden har behof af tro. Bristen derpå gör
sig allestädes märkbar; de sanna troende äro så sällsynta;
jag menar ej endast sådana, som hylla kyrkans credo, utan
sådana, som tro på något godt, som åtrå det sköna, som
lefva för att fullkomna sig, som lyfta själen till tanken på
det idéela, som kufva de lumpna känslorna för att höja
tanken till en renare verld, der man står Gud närmare och
i följd deraf kommer i större delaktighet af skaparens ande.
Påfven Leo XIII märker utan tvifvel, att denna tro allt mer
och mer slappas, att skepticismen i moralen skall ända med
nihilism; och han tyckes vida mer bekymra sig om dessa
katolicismens idéela förhållanden än om sin ställning
såsom afsatt furste. De till ytterlighet gående partierna skona
honom ej; de låtsas hysa ett högmodigt förakt för den
nuvarande påfven; Roms röda tidning, La Lega della demo- *
crazia, benämner påfven endast signor PeccL Vi närma
oss det hundrade året efter franska revolutionen. Vi få vid
den tidpunkten säkerligen bevitna ett högligen groteskt
skådespel. Historiens fakta förnyas aldrig under samma
form; man skall söka efterlikna bedrifterna från 1789 och
i synnerhet från 1793; men tiderna hafva förändrats; vi
skolä endast få se en karikatyr af förra seklets tilldragelser.
Men om man ej skäll utgjuta så mycket blod som då, om
man ej kommer att tillåta alla galningar att bemäktiga sig
tronen för att deraf göra en domstol, skola dock alla
grundsatser taga betänklig skada; man borde derför allvarligt
öfverväga sättet att finna botemedlen häremot. Det enda
botemedlet vore en liberal allians mellan påfven och
konungen af Italien, liksom fordom mellan kyrkan och staten
existerade en reaktionär allians. Mitt recept är, såsom man
finner, mycket enkelt, men, om jag ej misstager mig, ligger
deri Italiens räddning. Hvarken påfven eller konungen
be-höfver för en sådan allians blifva revolutionär. * De skulle
tvärtom sluta förbund mot revolutionen till förmån för den
sanna friheten och det verkliga framåtskridandet, som
motarbetas af revolutionen. Om ett dylikt fredsförbund brag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
