Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Björnsons sista stycken. 1. En handske. Af Anselmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, samma brokiga blandning, som möter oss i ett vanligt
samtal, der slumpen regerar så godt som enväldigt.
Björnson skrifver på samma sätt som han talar på
folkmötena, han går öfver från det ena ämnet till det andra
allt efter som anden ingifver honom, och sedan han letat
fram en djupsinnig och glänsande paradox eller en fyndig
aforism, lemnar han den saken för att öfvergå till något
annat. Hans fantasi behöfver ingen betänketid, intet
andrum, ur dess grufva af infall öser han med fulla händer
och bländar med sina skatter åhörarne och sig sjelf. Men
att ställa ögonblickets infall vid rodret, kan iöra till målet
i ett tal, der man kan sluta, när man vill och der man icke
behöfvér hålla sig till ämnet, betänkligare är
förfaringssättet i ett dramatiskt stycke med dess kedja af sins emellan
afhängiga situationer, der lider man lätt skeppsbrott, innan
man hunnit fram. Slutscenen är föga bättre än ett dylikt
skeppsbrott i sjelfva hamnen, och det sista samtalet mellan
Alf och Svava är verkligen så svagt och meningslöst som
vore det sammanskrifvet för att tillfredsställa tryckeriets
be-hof af manuskript, medan tryckeripojken väntar i farstun.
Samtidigt med denna pjes har diktaren släppt ut en
annan, som han kallat Over evne. Den innehåller mycket,
som är gåtfullt, och mycket, som helt enkelt är omöjligt,
men den innehåller tillika saker, som tillhöra det bästa,
varmaste diktaren känt och ställen, som täfla med det
djupsinnigaste, som han tänkt. Den är glädjande, derför att
den slående visar, att Björnson ännu är i sin fulla kraft,
men å andra sidan reser den just derigenom en anklagelse
mot honom, ty när man kan skrifva så, bör man också
taga vara på sina gåfvor.
Svava och Alf äro nyförlofvade. Hon har hos honom
trott sig finna en högre renhet, en större karaktersstyrka
med ett ord andra dygder än dem, som falla på flertalet
af unge mäns lott. Då får hon plötsligt veta, att äfven här
ytan bedragit, hon får veta, att han tillhört en annan, att
denna andra varit en gift qvinna. Låt oss genast här göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
