Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Björnsons sista stycken. 1. En handske. Af Anselmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turlig, när man betänker deras förhållande, så vida icke
nöd bröte lag vid sådana tillfallen. I förevarande fall är
hans blygsamhet olycklig af det skälet, att den hindrar den
dramatiska knuten att gå sin naturliga upplösning till möte.
I stället för att saken borde afhandlas mellan honom och
henne, de båda, som frågan egentligen rör, afhandlas den
på omvägar, mellan ombud, fullmäktiga, familjeråd m. m.
I sista akten har Svava fått sin vilja fram. Alf är
förkrossad. Han gör hvad som helst för att ¿ter blifva tagen
till nåder. Han begär ett. tecken på ett försonligare
sinnelag hos Svava. Denpa räcker honom sina bägge händer.
Hon är nöjd med håns ånger, hon tillåter honom att
af-tjena sitt stnaff. Han tiger äfven nu med det väsendtliga.
Han erkänner derigenom, att hon har rätt. Han är en
dålig menniska, och han skall bli en bättre menniska.
Innan vi tala om Svavas uppfattning af Alfs fel, måste
vi anmärka, att om vi i det följande utelemna den
försvårande omständigheten vid detta, att föremålet för hans
in-klination är en gift fru, beror det icke på något förbiseende
från vår sida: vi följa dermed endast diktarens exempel och
Svavas exempel.
Det är naturligtvis af vigt för diktaren att icke belasta
Alf med någon annan skuld än just den, som utgör pjesens
ämne: lättsinnet. Och när det nu så olyckligt är, att han
af en händelse, som icke ser ut som en tanke, dessutom har
en annan, tillgrep diktaren den utvägen att låta udda vara
jemnt och icke låtsas om, att någon bedragen man är
inblandad i historien. När Svava gör sina slutsatser om Alfs
karaktär, är det derför blott i egenskap af förförare hon
dömer honom. Och härmed äro vi inne på kapitlet Svava.
Det är en ovanlig flicka: efter den förkrossande
upptäckten beredd att höra skäl, besvara inkast och gifva sig in
på långa räsonnemang. Men låt oss se bort från detta.
Låt oss antaga, att det är möjligt, att hon tänker så
mycket på de sociala följderna af qvinlig och manlig
förnedring och att hon ser sig som länk i verldskedjan och icke
Ur dagens krönika. IV. 1. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
