Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Lejonklon. En interiör från Pau af François Coppée
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade han ej några andra existensmedel än sin ofelbara
skjutkonst som satte honom i Stånd att, liksom en slags
£i-viliserad skinnstrumpa, vinna alla prisen på dufskjutningarne.
Hvad grefvinnan angår, var hon, trots periodisk
modersömhet, som angrep nerverna på hvar och en — så
onaturlig förekom den — begåfvad med denna fullständiga
absoluta, sfériska sjelfviskhet, hvarpå aldrig är brist, och under
en tyfoidfeber, i hvilken Olga vid åtta års ålder höll på att
dö, hade madame Babarine ej en enda gång försummat att
— allt medan hon för syns skull vakade hos sin dotter —
draga på sig sina insmorda handskar, som bibehöllo
händerna så hvita.
Julien de Rhé inhemtade allt detta, då han låtit
inmönstra sig i den flygande kolonn af cicisbéer, som
oupphörligt kretsade omkring fröken Olga Babarine, och han
företog sig att ursinnigt förälska sig i denna sällsamma
tjusande flicka, som lät sig skådas i ögonen och som vid det
tillfälle, när en gemensam vän presenterade marinlöjtnanten
för henne, yttrade i det hon tände en phereslicigarett :
“Ja så, det är ni, som är så kär i mig?... God dag, *
min herre ! “
Derpå gaf hon honom ett kraftigt handslag som en karl.
Han företog sig att älska henne, den hederlige och
redlige sjömannen, att älska henne, så mycket mer som han
snart började begripa henne och beklaga henne. Ty han
misstog sig ej derpå: Olga var nyckfull, illa uppfostrad, men
utan koketteri och hennes själ var stolt och öppen. Hvem
vet? Må hända kände hon hela tomheten^i sitt lif af
själs-skakningar och nöjen? Det vissa’ är att hon bedömde, och
bédömde strängt dessa unga män, som tumlade sina hästar
omkring henne på räfjagterna och som hvarje afton läto
inskrifva sina namn i hennes dansprogram.« Alla åtrådde
henne, ingen aktade henne, ty ingen af dem hade ännu
beslutat sig för att begära hennes hand. Också behandlade
hon dem hårdt och återkallade dem till skyldig aktning —
med ett dugtigt tag i tygeln, den vackra ryttarinnan — om
Ur Dagens krönika IV. 2. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
