Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Björnsons sista stycken. 2. Over ævne. Af Anselmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är emellertid kärleken till mannen, som ger henne kraft att
bekämpa sina lidanden och för hvarje gång, han är i hennes
närhet, lefyer hon åter upp, hvaremot hon slappt sjunker
tillsammans, så snart han är borta. Hennes sjukdom är
helt och hållet af nervös natur. Så länge hon hade barnen
att skydda, höll hon sig ännu stark. När hon slutligen
insåg, att faderns obetänksamma resor, på hvilka han tog
dem med, satte deras helsa på spel, fann hon kraft att
utverka, att de sändes bort. Nu är hon emellertid fängslad
vid sängen. Doktorn Har nämnt hennes sjukdom med ett
stygt namn, som Sang aldrig låtit henne veta. Namnet är,
som vi lätt kunna ana, hysteri. Veckor igenom kan hon
ligga utan att kunna röra en lem, utan att kunna få en
blund i sina ögon, med krampaktigt förvridna lemmar.
Intresset samlar sig i styckets senare del omkring den
sjukas tillfrisknande, som hennes man vill med sin bön
åstadkomma, och utgången af den strid med Gud, som
Sang i kyrkan utkämpar, huruvida undret skall ske eller
om det icke skall ske. Undret utgör också föremålet för
det samtal, som kyrkans män hålla, medan de vänta på
Sangs återkomst från kyrkan.
Redan ser det också ut, som om Sang skulle lyckas och
hans sak segra mot otron. Undret sker verkligen. Hustrun
stiger upp ur sin säng och möter Sang, då denne
återkommer från kyrkan. Under menighetens jubel faller hon
till hans bröst, men strax derpå sjunker hon tillsammans.
Hon har dött i hans armar. Sang kan icke uthärda detta
grymma slag, hans kraft brytes, detta nederlag kan han
icke öfverlefva, och innan ridån faller ligger också han död
på scenen.
Diskussionen inom prestförsamlingen lemnar intet
tvifvel om diktarens egen åsigt, att kristendomens sak är
• densamma som undrets och att, om undrets sak är
förlorad, kristendomens dogmatiska underverksbygnad lutar
till sitt fall. Bratt, en af prestema, ställer frågan på sin spets.
Endast genom undret kan kristendomen åter börja lefva.
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
