Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Björnsons sista stycken. 2. Over ævne. Af Anselmus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
#
64
ser. Det är just det, som bekymrar fromma själar mest,
att* den kristne inga företrädesrättigheter har framfor den
icke kristne. Som en dunkel aning börjar denna för dem*
förfarliga, för oss trösterika öfvertygelse sprida sig, att dygden
och visheten icke är fast vid några vilkor såsom att omfatta
en viss trosbekännelse eller dylikt. Det finnes redan många
exempel*på, att bättre hjeltar för det rättas sak icke fostras
inom kristendomens sköte än inom den modema hedendomens,
som kristendomen älskar att kalla hela den riktning, öfver
hvilken korsbaneret icke svajar. Kände de kristne bättre
än de göra den verld, som rör sig utom inhägnaden för det
rätta fårahuset, skulle de förvånas öfver att finna, huru
många dygder, som de kalla kristliga och som de blott
trodde kunna trifvas på trons mark, växa vildt derutanför.
Hos Sang är emellertid icke tron humbug men anda och
sanning. Genom sitt äkta barnasinne, sin enfald i detta ords
skönaste ursprungliga betydelse mottager han sin egen kraft
som en gåfva från ofvan och icke som sitt eget. Han verkar
“blindt som anden vill,“ hela hans natur är en omedveten,
mot all spekulation fiendtlig natur. Derför blir för honom
hvarje företeelse i hans eget andelif ett mysterium, som han
icke sätter i samband med naturen eller med andra
företeelser. Han kan icke klassificera och på denna barnsliga
ståndpunkt är hans syn på lifvet ett fullt naturligt uttryck
för hans inre lif.
Det är genom att beskrifva honom som ett sådant
oförfalskadt naturbarn, Björnson räddat hans naturs
ädelhet. Det innebär just derför ingen öfverdrift att han dör,
när den stora uppenbarelsen kommer, att naturen endast
för ett ögonblick kan öfverskrida sina vanliga gränser,
naturens guddom i sin majestätiska stränghet ser han då, för
första gången och ovan vid denna syn kan han icke
uthärda den, likasom Moses på Sinai icke kunde fördraga det
strålande ansigtet, som tillhörde lagens Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
