Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Moderna verldsförbättrare. Af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till yrkets utöfvande. Orsaken ligger i det allmänna missnöjet,
säger August Strindberg, och det har sagts mångfaldiga gånger förut.
För att icke gå längre tillbaka — man skulle dock kunna gå
mycket l&ngt ned i samhällenas forntid — så kan man draga sig till
minnes, hvad C. J. L. Almqvist sade, för några årtionden sedan, i
sin uppsats om ”Europeiska missnöjets grunder”.
Orsaken är något ”outsägligt, som fattas i hela vår bildning”,
sade han. ”En förfärlig nöd bor i alla själars botten. Hvar och en*
af djupare sinne känner, att i hela vårt sätt är något innerligen
otillfredsställande. Hvad som lofvar tröst och frid gifver det icke.
Felet torde vara vårt eget. I ett kaos af gr ullig förvirring är det
svårt att afgöra, hvad som egentligen vållar detta. Annu svårare
att se, hvad som skulle hjelpa–-Det kan visst antagas, att
menniskans egen dålighet är en af orsakerna, hvarför vår bildning
slår så tröstlöst ut* Men kan den vara ensam P Om ett läkemedel
användes på millionér sjuka, och det botar ingen eller endast få —
visserligen Kan man då säga, att de sjukas konstitutioner vore så
elakt beskaffade, att de icke rätt åtnjöto eller med sig införlifvade
det gifna botemedlet; men man kan också anmärka, att
mycken-fråga >är, huruvida den medicin, som för sjukdomen användes, är
den rätta, d& hos ingen eller få helsa uppkommer–-Afct-
de sjuka äro dåliga, behöfver icke upprepas: det medgifves öfver
allt och är naturligt. Men om till deras sjukdom just hör, att icke
kunna behålla och till sin förbättring smälta de hittills nyttjade
botemedlen, så måste andra påtänkas, om något skall blifva af.”
”Eller”, fortfor Almqvist, ”kanske man vill, att sjukdomen •
sjelf skall fortfara P Denna vigtiga fråga kan omöjligt besvaras med
ja, när man talar om menniskorna i helt: blott några få kunde
hafva intresse i sådant. Men emot dessa få reser sig hela slägte
nu, och de måste vika–-”
”Europa har inga vigtigare ämnen än dessa; jag är ett ringa
grand bland millionerna, men intet hjerta klappar i vår verldsdel
nu för annat än detta, intet hufvud tänker på annat. Hvar och en
skall förstå mig, ty äfven den som af yttre orsaker säger deremot.
med munnen, erkänner dock i själ och sinne, att så är. Europas
framtid står hos alla i förstugan och vill in. .Den som ej läser
upp-sin dörr för den klappande, får dörren inslagen — lycka till sluts,
om ej spillrorna flyga honom sjelf i ansigtet.”
Detta yttrades för nära femtio,, år sedan, och det finnes
kanske-någon, som tycker, att då dörren ännu icke är inslagen, kan det väl
ej heller vara så farligt med det ”europeiska” eller, såsom man nu
vill kalla det, ”universella missnöjet”. Sedan Almqvist första gången»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
