Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Moderna verldsförbättrare. Af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
offentliggjorde i fråga varande uppsats, hvilket var 1838 *, liar icke
någon riktig dörrsprängning förekommit. Hvarken
februarirevolutionen, tio år derefber, eller kommunen i Paris, 1871, hade någon
sådan till följd. Den förra inskränkte sig till utbrott, som kunde
tyckas vara ganska hotande, t. ex. de blodigt undertryckta
junida-game, men var dock till större delen af temligt oskyldig art ooh
mycket mera politisk än social. Kommunen 1871 var mera lokal,
än hvad man velat göra den till, endast ett helt litet parisiskt ven*
tilhål för den socialistiska ångpannan, som fortfarande ligger och
fräser på djupet, der eldare och de ständigt vexlande maskinisterne
vänta på att sätta sig i spetsen för det stora iltåget eller också låta
pannan explodera. Men derför att ännu intet väsentligt inträffat,
-som kunnat bevisa riktigheten af förutsägelsen för femtio år sedan,
hivilken åter haft sina föregångare, är icke sagdt, att farhågorna
varit öfverdrifna eller att faran är öfverstånden. Det är snarare att
frukta, att ju längre man vägrar att ”läsa upp dörren”, dess
förfärligare varder den kraft som slår in den.
Tills vidare nöjer man sig med att kritisera det närvarande
samhället. ”Tidens sträfvande är till stor del blott negativt ännu”,
sade Almqvist, ”det består i ett oafvisligt, ett afgjordt ogillande af
vissa menniskovidriga förhållande^. Tidens män märka ganska väl
ångan af den starka protesten emot en gängse sedlighet, som ingen
sedlighet är. Men de märka vanligen blott det negativa. Det vill
säga de upphäfva sig med stor talang, och åtföljda af hundratusen
klappande hjertan, emot det förvridna i namnsedligheten och
namn-ordningen. De beklaga den någon gång i satser, men ännu mer i
poemer, romaner och konstverk. Icke nog härmed. Desse män»
som ingå i tidens kamp endast negativt, medföra dessutom ett stort
politiskt innehåll för enskild räkning; och hurudant är stundom
det ? Ej alltid af det slag, som tidens ande sjelf skulle erkänna för
sitt. De der männen nedrifva — i tidens anda; och detta déras
negativa göromål är ett arbete för seklets rakning. Men derjemte
uppbygga de något annat, som tillhör dem tyelfva.–-De svage.
omdömesgifvarne öfver vår tid — de fleste boklärde — kunna sällan
skilja tidens eget sträfvande från en mängd kämpars vidriga
utseende, hvilka blott fäkta i tidens led såsom nedrifvare, men icke
såsom uppbyggare; som tvärt om ganska ofta, hvad deras positiva
vidkommer, marodera på egen hand ibland både vänner och fiender.
* ”Europeiska missnöjets grunder” makulerades två gånger (1888 i
Stockholm och 1847 i Jönköping), men intogs i Töm rosens bok,
imperial-oktavupplagan, 1850. I den af A. Th. Lysander besörjda upplagan af
Almqvists skrifter (1873—78) är uppsatsen utesluten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
