Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Moderna verldsförbättrare. Af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likna ej dessa så mänga Mskaror under Ziska och i tretioåriga
kriget, hvilka deltogo i en helig och ren kamp for religion, frihet
och ädel idealitet, men icke dess mindre voro stora kanaljer?”
Det är märkligt nog, att just Almqvist skrifvit detta, men
bevisar naturligtvis ingenting mot det riktiga i hans uppfattning,
bestyrker det snarare. Det som Almqvist kallade ”europeiska
missnöjet*’ hade han sannerligen icke hittat på, lika litet som det
mycket mer utgrenade och otvifvelaktigt långt farligare allmänna
missnöjet i våra dagar är något påhitt af dem som skrifva derom,
deras personliga förhållanden må vara hvilka som helst. Missnöjet
finnes, det är hufvudsaken. Almqvist satte det icke i förbindelse
med de stora vetenskapliga och industríela framstegen, hvilka af
många anses vara åtföljda af äfven ett sedligt framåtskridande.
”Det är”, sade Almqvist, ”just densamma utveckling, som
alltid genom tiderna försiggått, vi nu önska fortsatt och på det sätt
vår tid fordrar och béhofver: att vi visst åtnöjas med allt det
tillräckligt goda vi nu hafva, men att vi i afseende på det öfriga vilja
framåt och sJcola framåt.” Med Almqvist måste hvar och en klar-,
tänkande utropa”Kan någonting höras, som är enklare, rimligare
och billigare?”
August Strindberg deremot tror icke på utvecklingens
sundhet. Han fördömer detta ”feberaktiga jagande efter ett bättre”, som
yttrar sig i ”telefonen, konsumtionsföreningar, höga arbetslöner,
oljefärgstaflor och lättade kömmunikationer”, i ”banker (som ické
ramlat), välgörenhetsinrättningar (med pietism och förödmjukelser),
elektriskt ljus (som förstör ögonen och förlänger arbetsdagen— för
arbetaren).” August Strindbergs verldsförbättrareförsök äro således
af en annan art än de som hos oss uppstodo för några årtionden
sedan. Han ser bra mycket mer i svart än Almqvist, utan att
der-för vara fullständig pessimist, ty hän talar icke om tillintetgörelse.
Han vet, ganska riktigt, att missnöje finnes och antager, åtminstone
”på försök”, att vi alla äro sjuklingar. Han vill behandla oss
der-efter. Han tror icke, att några elaka menniskor förgiftat oss, att
några brottslingar finnas, som kunna göra oss alla så ondt, då de
dermed ju skada sig sjelfva. Han tror hellre, att det är
felaktigheten i inrättningarna, och i det afseendet, liksom i sjelfva
utgångspunkten från det allmänna missnöjet, sammanstämmer han med
Almqvist, 1880-talets verldsförbättrare.
Att han ser bara svart, är icke sant, säger han, ty han ”har
botemedlen i bakfickan” och tänker taga fram dem i sinom tid,
ehuru med föga hopp att de skola användas. Dessa botemedel har
han hemtat från Rousseau, Spencer och Mill, och det talar ju godt
för dem, menar han, i synnerhet hvad Bousseaus medikament be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
