Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Moderna verldsförbättrare. Af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^det ’fins ingen, som födes med ett osläckligt begär att få veta,
huru amo heter i supinum, eller året, när konung Sigismund dog;
•det är föräldrarnes harm, att deras barn icke skola veta så mycket
«om de andras barn. Det är kampen for det sociala anseendet”.
Det är nu August Strindbergs åsigt, .möjligtvis icke alldeles
oberoende af, hvad här ofvan påpekats, att det sätt, hvarpå
kunskaper meddelades honom sjelf i hans barndom kanske ej var det
ändamålsenligas te. Sedan kommer .ordningen till köpmannen,
hvil-ken ingenting producerar, endast värderas efber penningen, denna
”märkvärdiga dikt”, och sjelf anlägger samma värdemätare på
an-<jlra. Köpmannens sysselsättning ger honom likväl något
allmän-menskligt, kosmopolitiskt, som gör honom angenäm i umgänget
med de bättre lottade, men obehaglig för de fattiga klasserna, ty
hans ställning och yrke ha gifvit honom den falska åsigten, att ”all
fattigdom är sjelfförvållad”. Att/ han öfverger den meningen, då
han tillfälligtvis blir ruinerad, vigar, att åsigten blott är en
klass–åsigt, en yrkessjukdom.
Hvarken handtverkaren eller sjömannen är n&got fullgodt ex*
emplar af menniska. Hvad som gör den senares lif bittert är, att
han ser det nyttiga arbetet ringaktadt, och ju nyttigare arbetet är,
-dess mindre aktadt, så att den, som gör lyxartiklar, t. ex.
guldsmeden, är mer aktad än den, som gör det nödvändiga, t. ex. skoma*
karen. Fabrikanten är en jemforelsevis ny samhällstyp och har
något odecideradt i sin fysionomi, i synnerhet när han drifver en
rörelse, hvars teknik han icke känner, helst då han vädjar till
våldet för att hålla arbetarne qvar vid platsen och derigenom förneka
■arbetarens rätt till fritt afbal.
Arbetaren är den olyckligaste af alla samhällets medlemmar,
ty hans ställning är den sorgliga att sitta i mellanhand; han är
kulturens stadigvarande offer. Tjenstfolkets ställning är ett minne
af träldomen, och husböndernas klagomål öfver tjenstfolket är
endast ett tidens tecken, att tjenstfolkets sjelf känsla vaknat.
Om de nedan nämda samhällsklasserna höra till den stora af*
•delningen kulturmenniska, så gifves det dock, enligt August
Strindbergs uppfattning, en kulturmenniska företrädesvis, och det är den
lärde, författaren och konstnären, hvilka samtliga förklaras vara
lika onyttiga som olyckliga. Bland det myckna sanna i författarens
•djerfva kritik af det närvarande träffas ej litet sofismer, men man
häpnar, då han kommer till den slutledning, att nu mera, efter
Darwin, skulle vetenskapens utveckling vara öfverflödig. rSedan
Darwin ådagalagt arternas härledning genom utveckling, och alla
upplysta inse det förnuftiga i hans lära, fortfara ändock material*
samlare att söka bevis, genom att upptäcka nya arter, hvilka skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
