Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Moderna verldsförbättrare. Af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fylla luckorna. Det är ju att göra gjord gerning eller
vetenska-peri.” Författaren förklarar, att vetenskapen åtnjuter öfverdrifvet
anseende, och att vetenskapsmännen ”hota att för utvecklingen bli
lika farliga som presterna med deras föregifna högre vetande”.
Kapitlet om författaren är ganska intressant och kan lemna
åtskilligt material åt den som vill företaga sig en psykologisk
analys af August Strindberg ajelf. Här är en högst märklig blandning
af dikt, och sanning, och likväl är det just dikten, som författaren
vill åt. Han vill icke längre roa, éj mera vara ”lekare”. Hvad är
en skald? Jo, svarar August Strindberg, ”den, som skrifver vers,
mer eller mindre goda. Han skall tala i bilder, och oftast består
hela poemets värde i en bild, d. v. s. i att säga ett och mena ett
annat”. Enligt denna uppfattning, skall skalden icke låtsa omlifvets
fula sidor, elände, mörker, olyckor, brott, utan helst säga artigheter
åt menniskorna, helst dem, som hafva öfvertaget, och är det derför
som skalden åtnjuter det mesta sociala anseendet.
En ”författare” är af något lägre socialt anseende. Han
skrifver ”pjeser eller romaner”, hvilket är något vida svårare än
skaldens sysselsättning. Från författarne skiljas ”literatörerna”, med
hvilka August Strindberg, liksom många ändra i dagligt tal,
alldeles oegentligt menar blott tidningsskrifvare. ”Literatören” är,
én-ligt den uppfattningen, framtidens skald och författare, och när
menniskorna varda leda på yrkeslek och lära sig förstå, att det
nyttiga är jner än det sköna, att det nyttiga är värdt aktning, så
skola alla de känsliga och fåfänga författarne ställa sig i den
nyttiga literaturens tjenst. Men det skall nog dröja länge, kanske tre
slägten, heter det, innan vi kunna lära oss tala sanning.
Kapitlet om artisten torde ock lemna ett och annat bidrag till
den ofvan antydda psykologiska analysen. Konsten är blott en lek,
förklarar författaren, och ”att det sköna skänker glädje åt
menni-skan är ju en viss nytta, men att det endast njutes af
kulturmen-niskan inskränker dess nytta till surrogat”. Begreppet skönt kan
dessutom ej tilläggas hvaije konstverk. ”Alla stora konstverk af
betydelse äro ganska osköna, såsom Michel Angelos taflor och
bild-huggarverk.”
Såsom. Samhället nu är, har det, förklarar August Strindberg,
för mycket utsträckt arbetsdelningen, hvarigenom olika
samhällsklasser bildats, kunskapsförmågan inskränkts och dyrkan af det
onyttiga framkallats samt samhället stälts upp och ned, så att det,
som var nyttigast, kommit längst ned och det onyttigaste högst
upp, hvaraf * uppkommit jagten efter det sociala anseendet, hvilken
håller menniskan i en evig oro och söfver henne in i falska
föreställningar om ära, hvilka ärfvas och blifva allt svårare att utrota. •
* Ur dagens krönika. IV. 2. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
