Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Moderna verldsförbättrare. Af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barnet just bör uppfostras till ”specialist”, och dessa andra kunna
också vara verldsförbättrare.
På samma sätt föfhåller det sig med det andra botemedlet,
sjelf-styrelsen. En af författaren berättad lång historia om en
fiskeriinten-dent och några fiskare, såsom exempel på statens besvärliga välvilja, är
ej synnérligt upplysande i det stora hela, och ej kommer man långt med
att dekretera, att ”de centrala embetsverkens arbete skall delas ut på
landtregeringen, och att riksdagen skall vara en kongrtss från
provinserna och städerna, som endast beslutar om riket såsom
statsförbund, bestämmer om krig och fred, slår mynt o. s. v”. Det tredje
botemedlet, lyxens hämmande, tycke3 förslagsställaren sjelf Jiafva
glömt bort, när han skulle gifva skäl för det.
Botemedlen äro i sjelfva verket sådana, att de gerna kunnat
ligga qvar i bakfickan, till dess verldsförbättraren fått tid att gifva
tillfredsställande anvisning om deras rätta tillagande och
ändamålsenliga användande, tid och kunskaper, ty det är kanske de senare,
som mest fattas August Strindberg. Han har otvifvelaktigt *ett
varmt hjerta, som, då det icke motarbetas af en ofta ogrundad vrede
mot enskilda personer, klappar för de lidande och förtryckta och
manar honom att söka ändring i skefva förhållanden, men hans
förmåga svarar icke alltid mot den goda viljan. Må dock den förra
icke sakna det erkännande hon otvifvelaktigt förtjenar. Om ock
den positiva delen af August Strindbergs verldsförbättringsplaner
icke kan anses synnerligt betydande, ty det lär väl nu mera vara
omöjligt att slå ett streck öfver civilisationen och gå tillbaka till
naturtillstå ndet, så ligger i hans kritik af det närvarande samhället
dock en maning’till en väl behöflig eftertanke. Skulle det ock vara
öfverdrift samt ej så ringa orättvisa på många ställen i den
kritiken, så kan den öfverdriften likväl icke skymma bort, mycket
mindre tillintetgöra sjelfva kärnan, ty i den finnes ej så litet sanning.
Och för August Strindberg sjelf är det onekligen ett ej ringa
framsteg att hafva höjt sig från det småaktiga i de enskilda angreppen
för att kunna blicka mer omfattande öfver det hela och i sak, ej
mer i person uppsöka föremålet för sin kritik.
Ungefär samtidigt med afhandlingen ”Om det allmänna
missnöjet”, utkom en svensk öfversättning af Max Nordaus
”Konventionellen Lügen der Kulturmenschheit”, hvilken sistlidet års höst
utgafs i första originalupplagan, genast väckte ett ofantligt
uppseende och sedan gjort sin rund genom hela den bildade verlden, med
begärlighet läst af alla sanningssökande, med fasa betraktad af dem
som vilja hellre offra åt lögneq än genom letande efter sanningen störas
i sin ro, fördömd således af många, lofprisad af andra. Med bokens
svenske öfversättare, hr Erik Thyselius, hvilken till sin förträffliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
