Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Moderna verldsförbättrare. Af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfversättning skrifvit ett oförskräckt förord, måste den som
uppmärksamt och opartiskt läst detta arbete instämma, att det kan allra
kortast karakteriseras som den allra djerfvaste,- d. v. s. med andra ord
den mest europeiska, den modernaste bok, som på länge öfverförts
till svenska språket, men ock en bland de allmännast intresserande ’
och tankeväckande.
Om Max Nordaus personliga förhållanden känner jag föga
annat än att jag hört, det han skall under någon tid hafva varit
Göteborgs Handelstidnings korrespondent samt för öfrigt hvad
öfver-sättaren meddelar i förordet och kan således icke veta, om äfven
han haft några enskilda orsaker att uppträda som verldsförbättrare.
De allmänna torde i hvad fall som helst vara tillräckliga för hvar
och ert som något tänker öfver samhällstillståndet. Max Nord au
har synbarligen större kunskaper än August Strindberg och kanske
derför en mer omfattande blick. Denna är ej blott omfattande, utan
äfven genomträngande skarp, * hvilket, i förening med författarens*
jag. ville nästan säga öfverdådigt oförskräckta sinnelag, verkar att
han obarmhertigt slår ned en mängd gamla fördomar. Qm äfven
ett och annat, som icke är fördom, men såsom sådan betraktas af
författaren, derigenom på samma gång vräkes tj.ll marken, kan
sådant visserligen orsaka en förstämning hos den som önskar att rätt*
skall allt och alla vederfaras; men det verkar ingenting mot
erkännandet, att författaren på det stora hela otvifvelaktigt ser riktigt
och träffar rättvist. Fullt följdriktig är Mas; Nord au ej alltid, och
af ensidighet lider han stundom, men han är så öfverbevisande
konseqvent i det mesta och vanligtvis så opartisk, att man, utan att
blunda för hans fel, dock följer hans framställning med det allra
lifligaste deltagande. Något till nöjet af att läsa hans ofta
hänsynslösa framställning bidrager otvifvelaktigt, fastän det visst icke skulle
kunna besticka en erfaren läsare, hans för en tysk författare
ovanligt raska, lätta och angenäma stil, hvilken i den svenska
öfversätt-ningen återgifvits på ett mycket lyckadt sätt.
Den synpunkt från hvilken Max Nordau, liksom August
Strindberg och, långt före dem, C. J. L. Almqvist, utgå till sitt
verlds-förbättrarearbete, är det allmänna missnöjet. Oaktadt hvarje dag
bringar en ny, underbar uppfinning, som gör jorden mera beboelig,
- tillvarons vedervärdigheter lättare att ’fördraga och menniskolifvets ’
njutningar mångfaldigare och af mera genomgående art, är
mensk-ligheten missnöjdare, nervösare och oroligare än någonsin förr. Max
Nordau finner kulturverlden vara en enda, omätlig sjuksal, der
luften är fyld af beklämda suckar och på hvars bäddar lidandet i alla
former vrider sig. Detta lidande framträder i alla menniskoandens
yttringar. På literaturen och konsten, filosofien och den positiva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
