Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Moderna verldsförbättrare. Af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vetenskapen, så väl som på politiken och ekonomien har det satt
sin sjukliga blekhet. Den nyaste riktningen i hvad som kallats
”skön-literatur", dröjer vid kulturens — förnämligast vid storstadskulturens
— mest motbjudande och tröstlösa drag. Detta måste hafva sin
giltiga orsak, och denna är den bittra otillfredsställelsen med
verkligheten. Pessimismen har en fysiologisk orsak. Om det ock är
sant, att menskligheten alltid har lidit och klagat och i alla tider
känt den smärtsamma motsatsen mellan önskan och besittning,
mellan ideal och verklighet, så är det icke dess mindre sant, att det
menskliga missnöjet aldrig varit så djupt och allmänt, aldrig riktat
sig mot så många förhållanden på en gång och aldrig uppträdt
under så radikala former som nu.
Detta är Max Nordaus, af sannolikt hvaije något klart seende
delade åsigt, hvilken han sedan med den i historien förfarne mannens
säkra uppfattning visar vara fullt grundad. Men hvarifrån kommer
då detta olidliga tillstånd i vår tid? Från samma orsak, sVarar
författaren, som fylde senantikens bildade romare med vämjelse för
tillvarons tomhet, hvarifrån de endast genom sjelfmordet trodde sig
vinna befrielse: från disharmonien mellan vår verldsåskådning och
alla former för vårt individuela, sociala och borgerliga lif. ”Hvarje
vår handling motsäger våra öfvertygelser, hånar och gör dem till
lögn. En oöfvérstiglig afgrund gapar mellan vår uppfattning, mellan
det vi känna vara sanning och de ärfda institutioner, under hvilka
vi äro tvungna att lefva och verka.5
Vår verldsåskådning är, såsom Max Nordau erinrar, den
naturvetenskapliga, hvarför vi i menniskan se ett väsen, som utan
af-brótt sluter sig till kedjan af organismer och i hvaije hänseende
styres af den organiska verldens allmänna lagar. Vi veta ingen
möj-Kghet, hvarigenom menniskorna skulle ha sig tillerkända
särskilda företrädesrättigheter eller nådatillstånd, som icke derjemte
tillkomma hvarje djur- eller växtindivid. ”Vi tro”, tillägger
författaren, ”att utvecklingen af menniskoslägtet och hvarje annat
sannolikt blifvit först möjliggjord eller åtminstone befordrad genom det
naturliga urvalet och att kampen för tillvaron i vidsträcktaste
mening formar lika väl hela mensklighetens historia, som den
obemärktaste individs tillvaro, och ligger till grund för alla företeelser inom
politik och samhälls lif.’’
Detta är vår verldsåskådning, och derur härflyta alla v&ra
lifsprinciper och våra rätts- och sedlighetsbegrepp. Hvar och en är
genomträngd deraf. Ingen, icke ens jesuit-lärjungen, kan hindra sig
sjelf att vara en son af nutiden. Och likväl ”måste vi lefva i en
kultur, som villigt går in på, att en metiniska genom födelsens slump
får de längst gående rättigheter öfver millioner medmenniskor af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
