Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Moderna verldsförbättrare. Af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt ut lika god, i många fall till och med af vida bättre
beskaffenhet, att en man som framsäger meningslösa ord och gör
betydelselösa åtbörder blir ärad, som en synlig, förkroppsligad form
aföfver-naturliga makter, att en flicka i en viss lefnadsställning icke får
äkta en stark och blomstrande individ, utan måste nöja sig med en
vämjelig, svag och vanför, derför att den förre tillhör en så kallad
lägre, den senare en jembördig samhällsklass, att en sund och stark
arbetare hungrar, medan en klen och oduglig lätting lefver i ett
frosseri och öfverflöd, hvaraf han icke ene har förmåga att njuta.
Vi som tro, att menskligheten framgått ur lägre lifsformer och som
veta, att alla individer utan undantag uppstå, lefva och förgås efter t
samma organiska lagar, vi måste buga 03s för en konung, måste i
honom vörda ett väsen stående under särskilda lefnadsregler och få
icke draga på mun, när vi på mynt och i regeringshandlingar läsa,
att han genom ett mystiskt ’med guds nåde* blifvit hvad han ar.
Vi som äro öfvertygade, att allt i verlden bestämmes af
oföränderliga fysikaliska lagar, som icke tillåta några undantag, måste se på,
hur staten be3oldar prester, hvilka ha till bestämd uppgift att
anställa ceremonier, som påstås på verldshändelserna utöfva ett
inflytande, som är kraftigare och starkare än naturlagarne, vi måste
vid hvarjehanda tillfallen bevista högtidliga messor, eller
gudstjen-ster, hvarvïd inan af en öfvernaturlig, för den naturvetenskapliga
uppfattningen obegriplig kraft utbeder sig för församlingen särskildt
afsedda mystiska ynnestbevis, och vi anvisa de individer som
för-öfva dylikt förnuftsvidrigt gyckel hög rang i stat och samhälle.”
Det är mot dessa och dylika nutidslögner, som Max Nordau
uppträder. Mellan honom och August Strindberg är den stora
skil-nad, att under det den senare vill afskaffa hvarje slags bildning,
hämma vetenskapens utveckling, utrota konsten och till det
egentliga nyttighetsområdet inskränka literaturen samt således utplåna
civilisationen och återföra menniskorna till åtminstone nära nog na-
-turtillståndet, en ny upplaga af mäster Jean Jacques’ sträfvanden i
förra århundradet, uttalar Max Nordau sig för civilisationens framåtr
förande. Han insei skaldens och konstnärens berättigade tillvaro
och tror, att teatern kan varda å nyo en lokal för menniskornas kult.
Menniskans behof af högre, andliga impulser och af ett ideal, af en
alltid tillgänglig tröstegrund o. s. v. anses af honom för verkligt och
outrotligt, men mot den ”religiösa lögnen” uppreser han sig, mot
det hyckleri, som de på bildningens höjd stående visa i gin vördnad
för de positiva religionerna, deras trossatser, institutioner, högtider,
ceremonier, symboler och prester. Denna vördnad är, säger
författaren, ”en lögn och ett hyckleri till den grad och omfattning, att
ansigtena skulle vara purprade af en ständig blygsel, om man icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
