Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Moderna verldsförbättrare. Af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde de flesta saker utan eftertanke och utan att göra sig reda för
deras betydelse.”
Den religiösa lögnen genomtränger och demoraliserar helå
v&rt allmänna och enskildta lif — det* är hufvudsumman af Max
Nordaus skarpa framställning i det afseendet.
Med samma skärpa och samma kraft i bevisföringen yttrar
han sig mot den ”monarkiskt-aristokratiska lögnen” liksom -mot den
”politiska”, den ”ekonomiska”, ”äktenskapslögnen” m. m. ’
I kapitlet om ”äktenskapslögnen” angriper han med skäl det
konventionela äktenskapet, som hvilar på en blott materiel
öfverens-kommelse, der det blir lika liten plats för kärleken som i ett
bo-lagskontrakt mellan t vän ne kapitalister, hvilka slå sig i hop om en
affär; men med den ensidighet, för hvilken han ingalunda är fri,
låter han oviljan mot detta konventionela äktenskap, som ty värr är
så vanligt och, innebär ett djupt osedligt och för samhällets
framtid ödesdigert förhållande, förleda sig att gå till en annan
ytterlighet och tittala sig för polygamien, hvilken väl icke kan vara mindre
osedlig och för framtiden mindre ödesdiger. Stnndom faller Max
. Nordau in i en betänklig inkonseqvens. Denna visar sig i
synnerhet på kapitlet om äktenskapet och qvinnan. Fastän han
erkänner,’att mannen lämpat lagar, seder, åskådningssätt och tycken efter
sin egen fordel och till. qvinnans nackdel, så att qvinnans trohet är
något alldeles oeftergifligt, men det ej är så noga med mannens, så
tyckes han dock icke medgifva qvinnan rätt att betraktas feom
men-niska i och för sig.
Med fullt skäl säger han: ”orättvisan i att sålunda ha en olika
o t
måttstock blir ännu större genom omständigheten, att det i och för
sig icke är samma sak, om en man eller qvinna gör sig skyldig till
otrohet, ty då qvinnan syndar är hon väl dervid alltid passiv; hon
frestas af en af hennes vilja öberoende makt; hon dukar under för
en kraft, som är starkare än hennes motstånd; men om mannen
syndar, är han aktiv; lian gör det, emedan han så vill: Jo3ef
förekommer icke ofca utanför bibeln, och fru Potifar hör till
sällsynt-heterna.”
I det afseendet tager Max Nordau således qvinnans parti, men
i fråga om könens likstäldhet vill han alldeles icke erkänna qvinnans
berättigande. ”Samhället är skyldigt qvinnan skydd och underhåll”,
säger han. Man måste komma så långt, heter det vidare, att det
”uppfattas som en skam, att inom ett civiliseradt samhälle en qvinna,
ung eller gammal, vacker eller ful, kan lida nöd.” Men den
skammen vill* han icke undanrödja genom att göra qvinnan fullt likstäld
raed mannen och derigenom sätta henne i tillfälle att sjelf sörja för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
