Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Moderna verldsförbättrare. Af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•
sin menskliga tillvaro, utan genom att sk a ifa henne elt den menskliga
naturen förringande och förolämpande ”skydd och underhåll”. Detta är
en af Max Nordäus betänkliga svagheter, en svaghet som varder en
orättvisa mot ena hälften af menuiskoslägtet. Men till en dylik
svaghet gör han, så ensidig han än stundom är, sig icke ofta skyldig.
Sedan han fått visa, huru allt spm omger oss är lögn och
hyckleri, hupu vi uppföra en djupt osedlig komedi, då vi träda in i kyrka
och konungaborg, parlamentssal och embetsrum, huru vårt förnuft och
vetande, vår känsla för sanning och rättvisa uppresa sig mot alla
stats-och ekonomiska institutioner, mot alla samhällslifvets bestående former,
huru vi vandra i tröstlös skymning mellan hemska ruiner och löjliga
teaterdekorationcr, anser han tiden var^ inne att ändtligen styrka och
uppmuntra oss med åtminstone en afiägsen anblick af ljus och af ett
beboeligt härberge som utlofyar hvila.
Man tror p& många håll, säger Max Nordau, att det finnes tväune
metoder att återfå den förlorade själsfriden: beslut sam tillbakagång
eller beslutsamt framåtgående. Man skulle således lära folket att tro
på nytt; man skulle locka eller drifva menniskorna tillbaka till
kyrkan; man skulle stärka konungamakten, föröka presternas anseende,
utplåna minnet ai revolutionerna, uppbränna den fria forskningens
skrifter och vid samma tillfälle äfven några fritänkare; man skulle
bedja, fasta, sjunga psalmer,, gifva tillräckligt med allmosor, och om
den fattige likväl icke vardt tillräckligt mätt deraf, skulle han
gifva sig till tåls tills han kommer till himmelrik, der han dagligen
får stek och vin. Då skulle lyckan återvända till jorden.
Eller också skulle man sopa bort hela smörjan af
medeltidsin-stitutioner, behandla presterna äfven i det,yttre som medicinmän, om
man i sitt inre anser dem som sådana; man skulle komplimentera ut
konungarne ur deras palats, i fall man anser dem för mannekänger
eller usurpatorer; man skulle afskaffa alla lagar, hvilka icke kunna
bestå inför den naturvetenskapliga kritiken o. s. v.
Men det ges inga två metoder, menar Max Nordau, blott en.
Återvändande är omöjligt, stillastående ock. Man kan blott gå framåt,
’ och ju raskare man går, dess fortare kommer man till måret. Det
ligger ej i mensklig makt att förmå menniskorna att åter uppgifva
tillkämpade sanningar, äfven om menniskorna skulle finna sig
subjektivt bättre deraf. Det är en den naturliga utvecklingens och det
organiska växandets fråga... Hvad skulle ma» taga sig till med den
som på öppna torget förklarade, att menniskorna med hvart lefnadsår
de fylde blefvo ett år yngre? Man skulle efter all anledning inspärra
honom p& dårhuset. Och dock kan man ostrafifadt göra ett1 dylikt
påstående till innehåll i ett regeringsprogram, och många åhörare hålla
sig allvarsamma, då en statsman rekommenderar återvändande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
