Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Professor Sigurd Ribbing om Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig i sin graf, i fall den nutida forskningen med bättre
tillgång på aktstycken och en mera kritisk metod än hans skulle
finna något att anmärka på de äreminnen, som han sjelf varit
1 med om att uppresa. — “Sammanhang, ordning“ och den
“skönhet“, som från dessa båda är oskiljaktig, fattas väl icke
heller alldeles den nutida historieforskningen.
En liten, måhända obetydlig anmärkning hafva vi att
göra vid skildringen af Geijers studentår. Det säges der,
att han med undantag af det vid 20’ års ålder vunna stora
priset i Svenska Akademien*(ett rätt beaktansvärdt
“undantag“ i alla händelser) “icke väckt uppseende genom några
glänsande prof på tidig mognad eller tidiga framgångar“.
Detta är möjligt. I ett tryckt ungdomsbref af Tegnér,
skrif-vet före deras bekantskap, omtalas dock Geijer i ordalag,
som tyckas antyda, att den senare åtminstone rundt om,i
hembygden ansågs som en synnerligen begåfyad yngling.
Svår»ligen kan, såsom hos hr R. sker, det af Geijer i hana
minnen omtalade mindre fördelaktiga vitsordet från
universitetet anföras såsom bevis för en motsatt åsigt. Detta gälda
nämligen blott hans förmenta brist på “stadga“ och lär,
såsom en äldre akademisk lärare uppgifvit för oss, ha haft
sin anledning i, att Geijer en gång i ungdomligt öfvermod.
i ett större sällskap tillåtit sig att fålla ett temligen
för-klenligt omdöme om en af den tidens professorer. Hans olycka
torde kanske då egentligen ha varit, att han redan vid den
tiden var alltför mycket “bemärkt“. Saken är dock i det hela
af ringa vigt, och att Geijers mognad skedde jemförelsevis
långsamt och i sjelfva verket fortgick hela lifvet igenom är
sant, och bildar ett af de egendomligaste dragen i hans
lef-nadshistoria.
Sedan författaren längre fram redogjort för hvad
enligt Geijer borde vara historieskrifningens mål (“det
mensk-liga“), yttrar han ordagrant följande:
“Till det... anförda må det vara mig tillåtet att
slutligen foga en erinran om den /orm, hvari Geijer i sitt
fäderneslands historia funnit det politiska uttrycket för det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
