Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Professor Sigurd Ribbing om Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mensTcliga i dettas inre väsendtliga sammanhang, han i den
historiska utvecklingen aökte. Det är deri, att ’svenska
folkets historia varit deras konungars’; i den solidariska
enheten mellan folk och konung har han funnit Sveriges styrka
och lycka, i hvarje mellan båda ititrängande mellanmagt åter
en fara och en början af svaghet och upplösning; — i
snörrätt motsats till våra dagars politiska theorier och
sträf-vanden, i hvilka mellanmagter intaga ett utrymme, bredvid
hvilket plats föga finnes för mera än på den ena sidan en
skugga på den andra ett instrument åt magten.“
Hvar har väl Geijer yttrat något som låter förmoda,
att det ofvan anförda skulle varit hufvudsumman af hans
politiska åsigter? Slå vi upp det så ofta anförda stället i
slutet af hans Karl IX:s historia, så läsa vi något helt
annat än ett dylikt blindt lofprisande af den “solidariska
enheten mellan konung och folk“ såsom utgörande en fullgod
borgen för landets styrka och lycka. Det heter der: ’Det
är sådana män“ (som Karl d. IX och Gustaf d. II Adolf —
således icke hvilka konungar * som helst, icke ‘haller blott
konungar) — “Det är sådana män fulla af framtid, som med
eller mot sin vilja taga folken med sig“. Och vidare:
“Nationen i sig sjelf svår att röra utom till omedelbart
sjelfför-svar har, ovillig och beundrande, motsträfvig och älskande,
följt sina Gustafver och Karlar till seger, till ära, till
undergångens brant**; hvarefter omedelbart och liksom till
förebyggande af ett möjligt missförstånd tillägges: “ Det är
hvar-ken’beröm eller tadel*. Men det är så.“ —De bekanta, så
ofta, ehuru merendels (äfven af Geijer sjelf sedermera) orätt
citerade slutorden ha följande lydelse: “Och då’jag skrifver
svenska folkets historia känner jag bättre än någon, att det
är dess konungars“ (nämligen “historia, som jag skrifver“
— ett dylikt tillägg måste underförstås, eljest är satsen knapt
grammätikaliskt riktig). Orden “bättre än någon“ synas
närmast åsyfta ett försvar gentemot den äfven i våra dagar
* Kursiveradt af oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
