Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Professor Sigurd Ribbing om Geijer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ •
hörda förebråelsen, att G. allt för mycket uppehållit sig
vid konungarnas historia). Vid ett annat tillfälle
(Läroverksfrågan, tredje artikeln) upprepar Geijer visserligen sitt,
yttrande i den sedermera häfdvunna formen, men äfven der
med sådana tillägg och förklaringar, att man omöjligen kan i.
hans ord inlägga den syftning, hr R. der velat finna, och
som väl egentligen är orimlig i sig sjelf, så vida
svenska folkets historia äfven under den mest “solidariska*
perioden icke erbjuder en tafla af oafbruten “styrka och lycka“.
Hvad författaren åsyftar med sitt tal om de i “våra dagars
politiska teorier och sträfvanden“ framträdande
“mellanmak-terna," är en gåta, på hvars lösning vi erkänna oss
förgäf-ves hafva grubblat. Omöjligen kan han betrakta vår tids
för representationerna ansvariga ministerer såsom en dy-*
lik skadlig mellanmakt. Åtminstone ansåg Geijer sjelf,
såsom hvarje tänkande menniska utan tvifvel måste göra, just
denna institution såsom ett medel att ställa konung och folk
öga mot Öga med hvarandra, hvaremot forna dagars
aristokratiska ministemiftfe (som är något helt annat än
riiinis-terstyrelse) i honom ej egde någon beundrare. Ellet* utgör
månne i hr R:s ögon sjelfva representationen en sådan der
skrymmande mellanmakt? Möjligtvis med rätta, om
nämligen talet gäller den icke folkvalda kammaren. Men denna är
ju sjelf endast en qvarlefva af forna tiders stånds-,
börds-och förmögenhetsprivilegier och är utan tvifvel dömd att i
framtiden (såsom i flera länder till en god del redan skett)
reduceras antingen till intet, eller, hvilket kan komma på
ett ut, till “en skugga åt makten“.
Att tidsriktningen skulle sträfva att låta det samma
varda fallet med regeringarne sjelfva torde vara sant, endast
om det är fråga om ansvarslös maktutöfning. Men att denna
i jembredd med folkens tilltagande politiska förstånd och
myndighet verkligen bör inskränkas till det minsta möjliga,
lär väl i det hela blott vara en följdriktig tillämpning af
äjelfva personlighets- eller (hvad ju i grunden är detsamma)
jemlikhetsprincipen.
TJr dagens’krönika IV 3—4. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
