Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Från de anklagades bänk: E. G. Geijer, H. B. Palmær, Vilhelm von Braun och August Strindberg för religionsbrott inför verldsliga åklagaremakten - Senare religionsprocesser - Åtalen mot Palmær och Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja, äfven den sålunda utvidgade gränsen för yttrandefriheten
i religiösa frågor har mångfaldiga gånger öfverskridits, utan
att några repressiva åtgärder vidtagits. Man skulle — att
döma af fakta — nästan kunna tro, att vederbörande
myndigheter antagit att endast då statuera ett exempel, när
någon person i ett anspråkslösare läge, utan lärdom,
förmögenhet eller samhällsställning — med ett ord någon af
underklassen — försyndar sig mot den kyrkliga
renlärigheten. Först i dessa dagar har man inslagit en annan väg;
men nu gällde det också att komma , åt en snillrik och i
vidsträckta kretsar högt värderad och uppburen men af
öfverklassen djupt hatad skriftställare.
O
Atalen mot Palmaer och Braun.
Äfven tvänne af våra humoristiska skriftställare hafva
varit utsatta för åklagaremakten på grund af förmenta
hädelser. Inledningen till det för några år sedan under titeln
“Eldbränder och gnistor“ utgifna urvalet af Palmaers skrifter
meddelar en sammandragen redogörelse för den mot
honom förefallna aktionen. Den förtjenar emellertid att nu
varda i sin helhet för allmänheten återupplifvad, alldenstund
åtskilligt i svarandens mästerliga genmäle har sin
tillämpning äfven på nuvarande förhållanden.
Med anledning af Palmaers humoresk “Yttersta domen
i Kråkvinkel“, som först trycktes i den af förf. utgifna
“Östgöta korrespondenten“ framkom fiskalen i Linköping med
följande anförande.
• “För åstadkommande af den bevisning, som nu tillhör
mig, anser jag mig endast behöfva fästa Vällofl.
Rådstugu-Rättens och hlifvande nämds uppmärksamhet på den
gyck-lande och hånande ton, som i allmänhet genomgår den
åtalade artikeln, hvars både titel och ämne: “Yttersta
domen“, en af vår kristliga kyrkas vigti gaste dogmer,
författaren högst opassande lånat ur den heliga skrift och här
framstält som en småstadsangelägenhet; huruledes författa—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
