Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Från de anklagades bänk: E. G. Geijer, H. B. Palmær, Vilhelm von Braun och August Strindberg för religionsbrott inför verldsliga åklagaremakten - Åtalen mot Palmær och Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren vidare i behandlingen af detta sitt ämne särdeles uti
efterföljande meningar och ord: “När qvällen var förjupen,
öppnade sig det stora stjerntältet, som var uppspändt öfver
slätten. Vår Herre framträdde derur, och genast började,
skai*an af de ringare englarne, eller så till sågandes,
engla-packet att ropa: hurra! — och vår Herre stälde sig och
betraktade oss, arma Kråkvinkelsboar, en god stund — och
när han det gjort hade, så gäspade han. Och när han det
hade gjort, sade han: ’I ären får allihop; gån och ställen
er på min högra sida’“, tillåtit sig flera den religiösa känslan
djupt stötande uttryck. Englapacket, ett uttryck, som
troligen ännu ingen författare tillåtit sig, uppträder hurrande.
Gud sjelf föreställes gäspande, en lumpen mensklig handling,
som om Högsta väsendet icke ens må tänkas. 1 Hans mun
lägges yttrandet: I ären får allihop; och i anseende till
dubbelheten i betydelsen af ordet får, tror sig författaren
hafva märkt “ett smålöje på den gode Gudens läppar“,
likasom skulle Gud sjelf gyckla med och förakta sitt eget verk.
Sådan är den anda, som uttalar sig i hela artikeln, hvilken
icke låter försvara sig dermed, att den förklaras endast som
ett skämt, ty ett skämt, riktadt mot heliga ting, blifver
efter min öfvertygelse gäckeri med Guds ord, såsom en källa,
ur hvilken vi hafva vår kunskap om denáamma. I
anledning häraf anser jag artikeln förgriplig mot 3 § 3 mom.
Tryckfrihetsförordningen, och förbehåller mig, att sedan hr
magister Palmaer, öfver detta mitt memorial sig yttrat, få
afgifva mina slutpåståenden i ämnet.
Linköping den 19 november 1838.
Carl M. Öhrnell.“
Härpå svarade Palmaer:
“Med aktor i detta mål har jag ingenting obytt. Jag
ser i honom endast en-aktningsvärd tjensteman, som fullgör ,
sin pligt. En mångårig bekantskap har öfvertygat mig, att
han af egen drift ej skulle vilja* lägga två strå i kors till
mitt förfång. Det är således bakom honom, som jag måste
söka min fiende. Ryktet har påstått, att tvenne här i sta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
