Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Från de anklagades bänk: E. G. Geijer, H. B. Palmær, Vilhelm von Braun och August Strindberg för religionsbrott inför verldsliga åklagaremakten - Åtalen mot Palmær och Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den bosatte prelater, som med eller utan skäl, funnit sig i
den åtalade artikeln utpekade, skulle hafva gifvit hr von
Hartmansdorff en anstöt. Men jag tror det icke; ty dels är
hr von Hertmansdorff så skapad, att han kommer i gång
af sig sjelf, då fråga blir att göra sottiser, hvadan man
ingalunda behöfver tänka sig hans verksamhet föranledd af
främmande impulser; dels hafva hr biskop Hedrén och hr
domprosten Lidman, om icke för mycket hjerta, likväl för
mycket hufvud, att lössläppa förföljelsen. De inse utan
tvifvel, lika så väl som jag, att ett åtal, som under
täckmantel af ömhet för Guds ord åsyftar utöfning af enskild
hämd, skulle mötas med all den afsky, som det förtjenar.
De inse utan tvifvel, lika så väl som jag, att ett åtal måste
förskaffa den artikel, som blifvit dess föremål, en
mångfaldigt vidsträcktare publicitet och en mångfaldigt större
uppmärksamhet, än om åtalet uteblifvit. Fabeln om den gamla
behagsjukä* damen kan ej vara dem obekant. Gumman,
förtretad öfver spegeln, som reflekterade ett skrynkligt,
ålderstiget anlete, krossade glaset i hundrade bitar, och
vinsten blef, att hundrade skrynkliga, ålderstigna anleten i
stället för ett, mötte hennes harmsna öga. Det är följaktligen*
icke med herr stadsfiskal: Öhrnell, ej heller med prelaterna^
Lidman och Hedrén, som jag i närvarande fall anser mig
hafve att skaffa. Det är med hr August von Hartmansdorff.
Redan länge, långt förr än jag kunde ana, att en rättegång
mot min egen ringa person skulle åt hans utöfning af
hof-kanslers-embetet gifva den sista, intagande fulländningen,
hade jag med ömkan och förvåning skådat hans bragder
mot pressen. Han förstod ej och förstår ej ännu i denna
stund, att korrektivet mot pressens utsväfningar ligger inom
pressen sjelf, att tanlfe måste sättas mot tanke, åsigt mot
åsigt o. s. v. Han förstod ej och förstår ej ännu i denna
stund, att förföljelsen blott gifver nya näringsämnen åt de
lågor, den äflas att släcka. Han förstod ej och förstår ej
ännu i denna stund, att hans indragningar kunde mötas
med samma ord dem Fichte sade till studenterna, som
ut-TJr dagens krönika. IV. 3—4. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
