Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Från de anklagades bänk: E. G. Geijer, H. B. Palmær, Vilhelm von Braun och August Strindberg för religionsbrott inför verldsliga åklagaremakten - Åtalen mot Palmær och Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åstadkomma. “Den religiösa känslan*, har — så menar
Aktor — blifvit genom min artikel sårad. Om så verkligen
förhåller sig, beklagar jag sorgen. “Den religiösa känslan“,
ej mindre än dess moderna namn, har länge förekommit
mig misstänkt. Så vidt jag hunnit göra bekantskap med
densamma, är den särdeles pjunkig och ömtålig. Den ropar
aj! vid minsta beröring, liksom en svullen. Sin styrka
visar den i exstaser., Vore det ej måhända rätt så godt, att
gifva den “religiösa känslan“ på båten, och taga den gamla,
simpla gudfruktigheten till nåder igen, sådan som våra
fader den hade. Den är frisk och glad. Den visar sin styrka
i handling och i försakelse.
Linköping den 3 december 1838.
H. B. PalmarS
Ytterligare inkom stadsfiskalen med följande skrifvelse:
“Härmed får jag förnya mitt påstående, att författaren
till artikeln« “Yttersta domen i Kråkvinkel* genom de
yttranden, han derutinnan sig tillåtit, förbrutit sig mot 8 §$ mom.
i Tryckfrihetsförordningen; i ’följd hvaraf jag alltså yrkar att
herr magister H. B. Palmser, i händelse han af tlifvande
jurymän varder skyldig förklarad, måtte på grund af
nyss-nämda lagrum, jemfördt med 4 § 7 mom. i samma lag,
dömas pligtig att i tväböte utgifva två hundrade riksdaler,
samt att de tvenne nummer af tidningen, som innehålla
åtalade artikeln, må varda konfiskerade; hvarförutom, och
då hr magister Palmaer uti sin förklaring dels inblandat det,
som till saken ej rätteligen hörer, och dels begagnat ett
missfirmligt skrifsätt, jag slutligen yrkar, att han, huru än
hufvudfrågan må utfalla, måtte derför fallas till det
bötes-ansvar lag i ty fall stadgar.
Linköping den 10 december 1838.
Carl M* Öhrnell.“
Svaranden förmälde nu det han icke ville hafva del af
Aktors ’slutpåståenden, för att desamma skriftligen besvara,
utan åberopade han i hufvudsaken sin, sista
rättegångstill-fället ingifna, försvarsskrift, och androg, beträffande Aktors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
