Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Hvar har statskyrkan sitt säkraste stöd? af Vilhelm Svartling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
kyrkan, naturligtvis icke heller kan sökas bland de öppet
icke-troende, så måste den finnas inom den återstående, tredje
gruppen af menniskor, de i vreligionssaker mer eller mindre
likgiltige.
Så synes det också vara i verkligheten. Såsom förut
antydts, har statskyrkan, då hon ville skapa den blinda tron
som sin grundval, mindre lyckats att framkalla tron än
blindheten. Sin största framgång vann hon med förbudet
att i fråga om lärosatserna bruka förståndet. Dermed har
hon dogmatiserat en viss grad af religiös indifferentism, och
på den lefver hon — ännu.
Statskyrkan ’har i sin vida famn rum för religiös in-
differentism af alla slag från den mest medvetna och mest
vidsträckta till den mest oreflekterade och inskränkta (den
som med föregående rader närmast åsyftats).
Den medvetna indifferentismen, som gerna sträcker sig
till religion i allmänhet och företrädesvis återfinnes bland
personer, hvilka åtnjutit en omsorgsfull undervisning med
mångårig skolgång och tillfälle till grundligare eftertankar i
hithörande ämnen, har icke låtit binda sig af den »kristliga
pligten att söfva förnuftet, utan ’pröfvat lärornas hållbarhet,
läst och hört hvad som sagts emot dem och stannat vid
öppen förnekelse eller tyst tvifvel. Der har statskyrkans
uppfostran i detalj misslyckats, men hela andan inom den
institution, som man formelt kan tillhöra, fastän man i sak
är hennes fiende, som gynnar slappheten och halfheten, och
som vänjer sinnet vid ett mindre ärligt väsen, har dock be-
smittat äfven dessa i sjelfva trossakerna likgiltiga, så att de
aktivt eller passivt hjelpa till att uppehålla den statskyrkliga
bygnaden. |
Den aktiva delen af desse indifferente, som så väl satt
sig in i dogmerna, att de funnit dem utan förnuftig kärna
och tröttnat vid alltsammans, ifrar af helt andra skäl än
religiösa för statsreligionens bevarande som sådan, förnämli-
gast emedan denna är ett »välgörande band> (ett maktmedel)
i och för samfundsordningens upprätthållande. Man borde
icke behöfva spilla ett ord på en teori, som åsyftar att hålla
menniskor i styr genom den konstlåde vördnaden för.en i
tysthet erkänd osanning. Der föreligger alltid ett bedrägeri.
Den vördnad, dessa personer sjelfva hyckla, måste dock räk-
nas till statskyrkans stöd, framför allt derför att den i all
sin bedräglighet till: en tid lockar -andra, mindre reflekte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
