Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mean a NR oR— rr NTE RTR 0 VERS
208
För att mäster André skall förefalla riktigt löjlig, måste
han visa sig riktigt kär. Det är ett oeftergifligt vilkor för
att åskådaren skall kunna göra sig lustig på hans bekostnad,
att André icke gör sig lustig öfver sig själf och icke så att
säga drifver med sin. egen kärlek. I det afseendet torde
något brista i hr Mallanders framställning, hvilken dock för
öfrigt är ganska antaglig. Hr Engelbrechts Clavaroche, den
oförskämde älskaren, är visserligen något för tung, men rollens
uppfattning är på det hela riktig, och den plumpa vårdslöshet
dragonoffieern visar i sitt förhållande till Jacqueline, ett
uttryck för den afskyvärda själfvisket som ligger i hans
kärleksäfventyr, är ett riktigt användt medel i utförarens
hand för att förklara förvandlingen i Jacquelimes känslor
och Fortunios framgång. Utan ett tydligt framhållande af
detta verkningsmedel, skulle Fortunios blyga kärlek icke vara
i stånd att tillräckligt förklara den upplösning, som författa-
ren gifvit den dramatiska handlingen.
Fortunios roll har under en lång följd af år på Théåtre-
Francais utförts af Delaunay, och det är först på senare
tiden som den åldrande konstnären öfverlemnat rollen i yngre
händer. Mången anser sannolikt, att karaktären fordrar en
manlig, hälst ung naturligtvis, framställare, men fröken Lund
på Nya teatern har på ett öfverraskande godt sätt ådagalagt,
att den kan framställas äfven af ett ungt fruntimmer 1 mans-
drägt. Det behag och den blygliet, som på ett för framställa-
ren ingalundå lättlöst sätt måste paras med lidelsefull värme
i fullständigt ynglingaskick, har den unga skådespelerskan
träffat förvånande bra. Hennes Fortunio är kär och blyg i
första akten, öm och melankolisk i den andra och med ut-
tryck af eldig lidelse i den tredje. Man kan ’ej gärna fordra
mera. .. Också har fröken Lund vunnit enhälligt bifall.
En och annan liten anmärkning kunde visserligen göras
mot några småsaker i hennes hållning och åtbörder, t. ex.
det genom sitt upprepande alt för enformiga i att sätta sig
i sned, framåtböjd ställning, med hakan mot högra handen,
hvars armbåge hvilar på högra knäet, under det den venstra
handen hålles afvigvänd mot venstra knäet. Då den ställ-
ningen återkommer oupphörligt verkar den tröttande, ser
icke; naturlig ut, endast inlärd. Men jag vill visst icke ingå
i någon enskildhetsgranskning mot ett spel, som på det hela
verkar så fördelaktigt och äfven i de flesta enskildheter är
ganska riktigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
