Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
En pröfvosten är den långa monologen i tredje akten,
då Fortunio befinner sig ensam i parken. Denna.scen före-
kommer visserligen i den äldsta upplagan af »Le chandelier»,
åtminstone i Revue des Deux Mondes för 1835, men är i
den senare, af författaren själf öfversedda och rättade upp-
lagan af hans »Comédies et proverbes»> utesluten och kunde
nog utelemnas på teatern, fastän den onekligen är poetiskt
verkningsfull. I fröken Lunds framställning af denna mono-
log ligger onekligen mycket af den poesi som stod författaren
i så rikt mått till buds. Däremot gjorde hennes sångföredrag
af Fortunios visa icke så stor verkan, som man kunnat önska.
Det hade kanske varit bättre, om visan, hvars poetiska värde
är ganska stort, framförts i tal, i stället för i sång.
Öfversättningen af denna visa, hvilken fordrar fint sinne
för det sant poetiska, är med stor talang gjord af hr Molander.
Samme man har i uppsättningen af Mussets stycke, liksom
ett par andra af teaterns nyheter under detta spelår, visat
hvilken stor förmåga han äger på det området. Han vet
huru det bör göras och har stor talang att göra detta gäl-
lande, är omsorgsfull och noggrann, vårdslösar ingen enda
småsak och får något fullt tillfredsställande af det hela.
Nya teaterns senaste nyheter, under de sista dagarne af
januari, >»Hertiginnan Martin» och »Sabinskornas bortröfvande>,
äro bägge obetydligheter, fastän af olika slag, det ena ganska
tråkigt, ovanligt tråkigt för att vara af den kvicke franske
författaren Henri Meilhac, det andra ett af. de mest skrattretande
stycken som väl någonsin uppförts, säledes också ovanligt
för att vara skrifvet af tyska författare, bröderne Schönthan.
Hr Holmqvists spel i »Sabinskornas bortröfvande» är utmärkt
för stor komisk kraft och utgör onekligen det väsentligaste
bidraget till den succés de rire som detta stycke vunnit.
På januari allra sista slut kom den, kanske med undan-
tag af »Ljusstaken>, förnämsta nyheten under de två måna-
derne, Henrik Ibsens skådespel »Vildanden>, lifligt efterlängtadt
och redan på förhand mycket dryftadt bland den bildade
allmänheten. j
När man läser »Vildanden», kan det vara förlåtligt, om
man, äfven med kännedom om hvad förf. förut ådagalagt i
det afseendet, skulle tvifla -på styckets fulla användbarhet
för scenen. Första akten är egentligen öfverflödig, och i de
två följande är handlingen ganska tunn. Det är endast de
två sista akterna som äro fullt dramatiskt verkande. Då
ed AR RSA na
we
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
