Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
härtill kom en annan, en inre och ganska betänklig omstän-
dighet, nämligen farhågan, att det för åskådarne torde vara
» ganska svårt att komma på det klara med förf:s egentliga
mening med stycket, så funnos otvifvelaktigt grundade be-
tänkligheter mot skådespelets upptagande på scenen.
Att det emellertid antogs till spelning länder vår kungl.
teaterstyrelse till heder. Utgången har visat, att »Vildanden
på scenen förefaller mycket mindre gåtlik än mången fruktat
och att, om man äfven fortfarande kan tvista om förf:s egent-
liga afsigt, och det lär väl aldrig kunna undvikas med flere
af hans arbeten, så synes handlingen dock tillräckligt klar
| för att väcka intresse, till och med ett mycket stort.
| Må man gärna vara af olika meningar, huru vida detta
skådespel är ett idédrama eller icke, om det är en pessimismens
l hopplösa dikt eller om en tröstens tanke verkligen skulle
j ligga på botten, om förf.. gisslat sig själf i Gregers person
eller ’om hans eget jag skulle vara företrädt af cynikern
Relling eller om han velat framställa sig under olika lifs-
skeden först som Gregers, sedan som Relling.
Alt detta kan ju vara något mörkt, och de försök till
utläggningar, som redan gjorts, samt de många, som otvifvel-
aktigt komma att göras — knapt någon annan förf. har väl
| redan i sin lifstid varit så utsatt för uttolkares häjdlösa fram-
fart — skola likväl icke gifva saken tillräckligt ljus, så länge
Ibsen själf tiger och sannolikt inom sig ler åt alla de få-
fänga försöken. Men hvad man vid åskådandet af stycket
på scenen finner, det är, att »Vildanden>, oaktadt det till
någon del onekligen drages med en kanske något sökt sym-
bolik, dock på det hela är ett ganska friskt verklighetsstycke,
som ställer för våra ögon icke typer, utan fullt lefvande
personer med sådanas alla mångfaldiga skiftningar i karak-
tären.
När vi se stycket, borde det icke falla oss in ätt grubbla
öfver, om Ibsen menat det eller det, om han själfironiskt
gisslat sina egna föregående arbeten eller om han hånat dem
som icke begripa "honom. Hvad man vid framställningen
bör kunna finna är, att han som verklig skald står personligt
höjd öfver sin skildring och med det sanna skaldelugnet
nan RES
herskar öfver det af honom valda ämnet. Detta är det klara
intrycket manh får, och det skulle otvifvelaktigt vara ännu
klarare, om alla rollerna utfördes så som de borde kunna
utföras.
(
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
