Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Frans Hedberg om svenska skådespelare, några anmärkningar af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— RÅR
209
fel, om hvars beskaffenhet hvarje logik skulle vara tillräcklig
för att lemna upplysning.
Icke bättre går det hr Hedberg, om vi undersökande
vända oss till alstren af den nutida literaturen för att se,
om det är sant, att författarne måla »grått i grått i den
mening, att de hos sina personer i allmänhet framhålla en-
dast de dåliga sidorna och följaktligen åstadkomma karrika-
tyrer i stället för menniskor.
Låt oss då, för att på möjligast bästa sätt ansluta oss
till hr H:s tankegång, börja med några exempel ur den nyare
svenska dramatiken för att se, hur denna hr H:s anmärkning
håller Streck der. ’ Vi hafva då till en början frihetshjelten
Mäster Olof, soni - visserligen blir en affälling, men som
dock är tecknad med den mest omisskänliga sympati, Gerdt,
hvars storartade karaktär ej torde behöfva någon debatt för
att vara klar, den uppoffrande bilden af Kristina samt slut-
ligen bröderna Petris moder, som blir gripande genom det
sätt, på hvilket hos henne fanatismen är blandad med
moderskärleken. Eller gå till fru Edgren. Är Gurli målad
»orått i grått» eller är Arla det? Är icke deras moder
statsrådinnan en företeelse, som kan väcka hr H:s sympati?
Är den unga äkta mannen i »Sanna ’qvinnor» osympatiskt
tecknad, eller kanske modern är ovärdig vår medkänsla,
derför att hon är svag? Att hr HH: på-ett annat ställe i
boken visat sig anse Bark höra under den ofta citerade
banala rubriken, visar endast, att hr H:s/ uppfattning af
karaktären blifvit ledd på villospår af hr ”Thegerströms
gifna’ framställning.
Eller låt oss gå till Ibsen och Björnson. Tänk på Brand
och Agnes eller Solveig och Peer Gynt, tänk på Osvald och
fru Alving, på Hedvig i >Vildanden>, på Håkon, Skule jarl,
Margareta, Sigrid och fru Ragnhild i >»Kongsämnerne>», på
Lona Hessel eller Nora, på Dagny och Hjördis, på Falk
eller på den kolossala bilden af Julianus och på den
kristna qvinnan Malvina. Tänk på Leonarda, Hagbart och
Agåt, på Sang, Klara och: Bratt, och dertill hela raden af
romanförfattare Turgénjev, Dostojevski, Jacobsen, Kjelland,
Elster, Daudet och Zola, hvilka alla visat en menniskokärlek
så djup, att den aldrig ett ögonblick vacklat, derför att de
samtidigt haft ögon, med hvilka de kunnat se. Det torde
väl ej vara rätt att påstå, att en sådan person, som t. ex.
hjeltinnan i »La joie de vivre» är »målad i grått» Man må
iq Äter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
