Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Strindberg och qvinnofrågan, af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En svart själ skulle möjligen kunna misstänka, att
mannen nog på annat sätt tar skadan igen för alla sådana
små artigheter. Han skulle kunna hemta stöd för sina
misstankar hos en viss August Strindberg, som några rader
före dessa afgörande exempel på att kulturqvinnan herskar
öfver mannen talar om galanteriets historiska uppkomst.
»När en man sökte en maka», säger denne författare, »måste
han dölja sina intressen att bli befryndad med en god slägt,
vinna gods o. s. v., under galanteriet. Deraf uppstod den
vidriga, hycklande qvinnodyrkan.» Det är då icke någon
mening med artigheterna? Det är för att vända qvinnans
uppmärksamhet från det vigtiga, som det hycklas
underdånighet i ovigtiga småsaker? Ja, så står det till, om man
får tro denne August Strindbergs ord!
Nog är det bra hårdt, att sedan en annan författare
med samma namn skall komma och dra den konseqvensen
ur detta, att efter som underdånighet hycklas i oväsentliga
småsaker, så är denna underdånighet verklig, och qvinnan
herskarinna!
Allvarsamt taladt, man måsté vara bra renons på verkliga
skäl för att komma och tala om sådana struntsaker, då det
är fråga om huruvida likställighet finnes eller icke. Lika
gerna kunde Strindberg ha dragit fram, att männen pläga
helsa först på gatorna, och att de helsa med att taga af sig
hatten, medan qvinnorna endast böja på hufvudet. Men om
den man, som helsar så der ödmjukt på gatan, t. ex. är på
väg till sin vallokal för att välja riksdagsmän för sig sjelf
och för qvinnorna, så är en sådan rätt kanske litet vigtigare
än allt konventionelt galanteri tillsammantaget. Eller om
han går till sitt embetsverk, der han är af lagen skyddad
för qvinlig konkurrens, eller till en affär, der han spekulerar
med sin hustrus pengar med samma lagliga rätt som vore
de hans egna, nog kan han kosta på sig litet artighet för
alla de fördelar, oberättigade fördelar han åtnjuter deraf, att
qvinnan icke är hans jemlike.
Hvad rösträtten särskildt beträffar erkänner Strindberg
sjelf, att qvinnan verkligen i detta afseende är sämre lottad
än mannen, och han vill äfven vara med om att afskaffa
denna orättvisa. Men rörande tiden för denna reform synes
han sväfva något i villrådighet. När böra qvinnorna få
rösträtt? Med det allra snaraste, sedan hon tvungits att
taga kännedom om det nuvarande samhällsskicket, svaras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
