Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Strindberg och qvinnofrågan, af Hjalmar Branting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvinnoarbetet, och fordra lagstiftningens skydd häremot. De se
sålunda alls icke, som Strindberg synes föreställa sig att
moderna qvinnoemancipatörer göra, idealet deruti, att mannen
och hustrun på hvar sitt håll arbeta dagen i ända, och
under tiden lemna barnen att missvårdas af någon granne
eller på en barnkrubba. Det är fastmer just den bestående
samhällsordningens och moralens pelare, hvilka i sina fabriker
för dess prisbillighets skull allt mer utsträcka det qvinliga
arbetet, utan att fråga efter att de derigenom i grund
förstöra arbetarnes familjelif.
Blott i en mening kan jag gå in på, att i rörelsen för
höjandet af qvinnans ställning ingår en fordran på
emancipation från barnaföderi: Det kan nämligen icke råda något
tvifvel om, att allt för täta barnsängar inverka i hög grad
menligt på det hem, der de förekomma. Alldeles oafsedt
de nationalekonomiska synpunkter, ur hvilka en stark
nativitet kan uppvisas vara olycksbringande för samhället,
oafsedt vidare uppfostringspligten mot de varelser, som
sättas in i verlden, och hvilken pligts uppfyllande försvåras
eller omöjliggöres, om den gode guden ger allt för många
barn, så blir äfven modern härigenom både så fysiskt
försvagad och så öfverhopad med arbete, att hvarken krafter
eller tid bli henne öfriga för sin utveckling. Men att vår
författare skulle ha något att invända mot mödrarnas
emancipation från allt för ofta återkommande barnaföderi, kan
jag så mycket mindre föreställa mig, som han sjelf, så vidt
jag vet, fortfarande hyllar malthusianismens åsigter.
När Strindberg mot qvinnoemancipationen riktar den
som vi sett alldeles obefogade anmärkningen, att den vill
föra qvinnan bort från naturen, så menar han dock med
»naturen» också något annat än att föda barn. Han vill
äfven på detta område fullfölja sitt krig mot den falska
bildningen, skenkunskaperna, som ge socialt anseende, men äro
till ingen nytta. Jag skall noga akta mig för att här gå in
på den kinkiga frågan om hvad som är och icke är
eftersträfvansvärd kunskap. Så mycket är visst att, om också
Strindberg ibland slår öfver i ren kulturfientlighet, då han
bekämpar den falska kulturen, så äro hans kraftiga
maningsord till qvinnorna att icke plugga onyttigheter i sina döttrar
i högsta grad behjertansvärda. Det är glädjande att finna
sådant, som man helt och obetingadt kan underskrifva, midt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
