Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - August Bebel om qvinnan, af A. F. Åkerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VAG
frillor till vårt betjenande och vår dagliga vård samt hetärer
för kärlekens njutningar.
Såsom synnerligen karakteristisk för den gamla romerska
uppfattningen "anför författaren Cato den äldres klagan öfver
den större frihet, qvinnorna i Rom under republikens senare
tid åtnjöto — genom sed, om ej genom lag: >»Om hvarje
husfader enligt förfädrens exempel sökte hålla sin hustru
i behörig underdånighet, så skulle man uppenbarligen ej
hafva så mycket att skaffa med hela könet» Författaren
säger vidare, att under kejsardömet qvinnan äfven erhöll
arfsrätt, >»men sjelf förblef hon omyndig och kunde ej före-
taga något utan sin förmyndares begifvande» Härvid är
dock att märka, att i detta hänseende genom den romerska
rättens senare utveckling en förändring inträdde, så att detta
förmynderskap blef rent nominelt och qvinnan i sjelfva
verket sjelf rådde öfver sig och sin egendom. Detta blef
äfven förhållandet med den gifta qvinnan, alldensfund af de
tre af författaren uppräknade formerna för äktenskaps inga-
ende de båda högtidligare (confarreatio och coeémtio) alltmera
och slutligen nästan helt och hållet kommit ur bruk, och
den minst högtidliga och bindande formen f(usus) blifvit
den allmänt brukliga. Då genom denna qvinnan icke i
juridiskt hänseende kom under mannens välde, utan stod
under en af fadern utsedd förmyndare, så blef, då förmyn-
derskapet för qvinnan i allmänhet blef endast nominelt,
äfven den gifta qvinnan i sjelfva verket myndig." Förfat-
taren har förbisett dessa framsteg i riktningen af qvinnans
rättsliga likställighet med mannen, som utmärkte den ro-
merska rätten under kejsartiden, men som sedermera måste
vika dels för barbarernas invasion, dels — så vidt den
gifta qvinnans ställning angår — för kyrkans inflytande.
Visserligen kommo dessa framsteg hufvudsakligen blott den
egendomsbesittande qvinnan till godo, och de motvägdes i
väsentlig mån af de gräsliga sociala missförhållanden med
deraf följande elände och sedeförderf, som rådde under denna
tid och som författaren på ett träffande sätt skildrar.
Efter att ha talat om kyrkans fiendtliga hållning gent-
emot qvinnan och könskärleken (han erinrar om striden på
kyrkomötet i Macon i 6:te århundradet, huruvida qvinnan
hade någon själ, och om Gregorius VII:s lag om presternas
" Jemf. Henry Sumner Maine: Ancient law.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
