Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Månsken, berättelse af Guy de Maupassant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
Efter middagen försökte han att läsa en bok, men han
kom ingen hvart, utan retade i stället upp sig allt mer och
mer. Då klockan slog tio, fattade han sin väldiga ekkäpp,
af hvilken han brukade betjena sig, då han nattetid besökte
någon sjuk. Och han betraktade småleende den väldiga
påken, som han svängde i hotande cirklar med den breda,
seniga handen. Och med ett hånskratt lät han den falla
ned på en stol, hvars krossade ryggstöd flög långt utåt
golfvet.
Han öppnade porten för att gå ut, men förblef stående
på tröskeln, öfverraskad af ett strålande månsken, hvars like
han aldrig sett.
Och som han af naturen hade ett svärmiskt sinne och
var en drömmande, poetisk natur, kände han sig helt vek
om hjertat vid denna den halfklara nattens höga och stor-
slagna skönhet.
I prestens lilla trädgård, som badade i det dallrande
månskenet, aftecknade på vägen de i lång rad stående frukt-
träden sina ’smala, nästan nakna grenar i skuggornas mörka
färgton, medan den gamla, jättelika kaprifolien, som klängt
upp på husets vägg, utandades sin härliga, söta vällukt och
kom en verld af lefvande dofter att sväfva omkring i den
ljumma och ljusa qvällen.
Han andades långtsamt och insöp luften lika girigt som
en drinkare och vandrade framåt med långsamma steg, hän-
ryckt, förundrad, glömmande allt, till och med sin niöce.
Då han var ute på fria fältet, saktade han sina steg för
att betrakta den vida slätten, som utbredde sig, öfversväm-
mad af denna smekande halfdager och dränkt i den ljusa
nattens ljufva och smäktande behag. Klockgrodorna läto
för hvarje ögonblick sina korta och metalliska toner ljuda,
och näktergalarne läto i fjerran höra sin drillande sång, som
kommer lyssnaren att drömma utan att tänka, som synes
enkom ämnad att ackompagnera kyssar i månskenet.
Abbén fortsatte sin väg framåt med beklämdt hjerta,
utan att. han visste hvarför. Han kände sig så trött, så trött
och så förbi, han ville kasta sig ner och i lugn få tänka
på Gud och beundra honom i hans verk.
Följande den. lilla flodens krökningar slingrade sig der-
nere en läng rad af popplar. På sluttningen och på vatten-
ytan hvilade en tunn, hvit dimma, i hvilken månstrålarne
bröto sig och spridde ett silfverglänsande skimmer, och som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
