Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3—4 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SR RDR mr
347
Denna sida af karaktären får väl för öfrigt icke skrifvas så
mycket på ryskans, som ej åt minstone lika mycket på män-
niskans del, ty falskhet och förräderi lära nog finnas i alla
land på alla tider, om de också kanske ha en för sig för-
månligare jordmån i despotiskt styrda samhällen och om
grefvinnan Danicheffs svek särskildt underlättas genom att
hon har lifegna, hvilka hon kan skänka friheten för att de
skola utföra hennes afsigter. Fru Hwasser gör icke några
särskilda bemödanden att genom förändradt ansigtsuttryck
eller spel »å part» draga åskådarnes uppmärksamhet på detta
svek, hvartill en mindre sann konstnär nog kunnat låta för-
leda sig. Hon fullföljer: framställningen af handlingen med
samma orubbliga fasthet, utan att med en enda blick åt sidan
eller en enda extra rörelse förråda hvad som endast bör
komma fram genom handlingen själf. Därigenom åstadkom-
mes ock mycket större verkan, och grefvinnans slutna, hårda
och egennyttiga karaktär står fullt klar för åskådaren. Det
är otvifvelaktigt sällan man ser ett så väl genomfördt spel.
I andra akten är det andra personer som fängsla vår
uppmärksamhet, men i de två sista akterna, där grefvinnan
åter ingriper i handlingen, kan fru Hwassers framställning
förefalla mindre fast utpräglad. Det torde dock vara mera
förf:s fel, att den i styckets början så utomordenligt kraftiga
herskarkaraktären tappar bort sig. Moderskärleken tager ut
sin rätt, och i det afseendet är karaktärsskildringen nog
riktig, men den eftergifvenhet som grefvinnan visar är dock
icke fullt förberedd i det föregående och synes därför ej häller
alldeles följdriktig. Skådespelerskan kan ej göra mycket däråt,
men fru. Hwasser gör onekligen -alt som kan göras för att
rädda karaktären. Sin egen konstnärsära har hon i denna
roll icke räddat, ty den har aldrig varit i fara, men hon har
låtit den lysa i ett ljus, som tyckes vara ännu starkare än
förut. Så länge vår förnämsta scen har sådana skådespelar-
krafter, må man ej misströsta, skulle också förhållandena för
öfrigt gifva anledning till farhågor.
Liksom grefvinnans roll gör sig gällande i synnerhet i
första akten, är det furstinnan Lydias som beherskar den
andra. De rollerna ställas emot hvarandra, men ha stor likhet
däruti, att de båda två skildra hersklystna karaktärer, hvilka
också ha samma föremål för sin kärlek, fastän ,den ena är
ett uttryck för moderns ej så litet själfviska åstundan, att
hennes son skall göra ett lysande giftermålsparti, under det
Ur dagens krönika. VN. 3. 24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
