Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Frans Hedberg om svenska skådespelare, några anmärkningar af Gustaf af Geijerstam. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
469
skrifsätt i hela denna bok. Herr H. tycks nemligen, när
han talar om den ene skådespelaren, helt och hållet glömma
bort, hvad han sagt, när det gälde den andre. Han är klas-
sisk med Torsslow, romantisk med » Dahlqvist, bländad af det
fransyskt spirituela och den nonchalanta boudoir- -elegansen,
när han talar om Fredrikson. Detta skulle nu kunna vara
godt och väl, om det endast betydde, att hr H. såsom hi-
storieskrifvare vore så objektiv, att han, endast skildrade de
olika tidehvarfvens ing! sådana dessa framträdt i olika
konstnärsindividualiteter. Men så är det icke. ’Herr H.
polemiserar hela tiden i öppna eller förtäckta ordalag mot
den nya tiden, särskildt då mot den franska dramen. Man
väntar sig derför helt naturligt, att han på tal om Fredrikson
och Hartman skall komma med något i den stilen, som att
dessa konstnärer och deras samtida egentligen betecknade
en sorglig öfvergångsperiod i vår teaters historia — eller
något dylikt. Eller också väntade man att i bästa fall få
höra hr H. upprepa sin förhoppning, att de, hvilka ju äro
representanterna för »den franska äktenskapsbrottskomedien
med sina vyrångbilder af menniskor», skulle, för att begagna
hr H:s eget uttry ck, »lemna efter sig någon äfja, ur hvilken
en ny och bättre skörd skulle växa upp och frodas». Men
detta blir ingalunda fallet. Visserligen inleder hr H. sin
karakteristik af hr Fredrikson med följande uttalande:
När Gustaf Fredrikson den 4:de November 1862 gjorde sin debut
på Stora teatern .som den unge mannen i Nicolles lilla enaktskomedi
Min tants planer, kan man med allt skäl säga att det var den franska
salongskomedin med sin uddiga, spirituela dialog, sina på spetsen stälda
situationer och sin temligen tvifvelaktiga moral, som gjorde sitt inträde
på den svenska nationalscenen, der den sedan utöfvat ett nästan oin-
skränkt herravälde.
Detta låter oneklig en litet polemiskt och när man kom-
mer ihåg hr H:s föregående moraliska indignation emot det
fransy ska, så är det ej utan, att man på hr Fredriksons
vägnar darrar för hans rykte. Så mycket mera öfverraskas
man, när man sidan efter föregående inledning läser föl-
jande:
Gustaf Fredrikson hade också alla betingelser för att kunna på
detta sätt blifva en bärare af en hel rigtning, och 1 synnerhet en rigt-
ning sådan som denna. I besittning af en lycklig figur, ett uttrycksfullt
migg ————A ere — on
och utrustad med en studentikos oförskräckthet och ett äkta upsaliensiskt
godt lynne, — ty studenterna voro glada ännu på den tiden, — förde
&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
