Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Frans Hedberg om svenska skådespelare, några anmärkningar af Gustaf af Geijerstam. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470
han med sig en fläkt af frisk luft in i den kvafva och något stelnade
teateratmosferen, en fläkt hvilken verkade i hög grad välgörande just då.”
I hvad afseende den tvifvelaktiga moralen, som ju hr
F.. uppgifves ha infört vid vår scen, egentligen kan sägas
verka uppfriskande, torde hr H: vara skyldig att något när-
mare förklara. Snälla hr H.! , Tänk, om nutidens ungdom
finge läsa det här. Tänk, om de, som ju efter hr H:s eget
påstående icke äro glada nu längre, finge lust att uppfriska
sig med litet tvetydig moral. Hvad skulle deras mammor
och pappor, hustrur, fästmöar och svärmödrar säga om den
saken? ;
Men för att återgå till hr H:s sätt att karakterisera sina
figurer, så måste jag än en gång åberopa mig på den ärade
läsarens tålamod och alvarsamt bedja honom att noga genom-
läsa de här anförda ställena för att utröna, i hvad mån de
kunna sägas gifva någon vägledning till en rätt uppfattning
af de skildrade personerna.
Om Lars Hjortsberg:
Hans bästa eftermäle ligger dock i den stora popularitet som hittills
omgifvit och som för många tider skall omgifva hans namn. — — —
Det låg öfver det förra århundradets menniskor, bland hvilka Lars
Hjortsberg växte upp och tog sina första intryck, en prägel af egen-
domlig smidighet, som icke har någon motsvarighet i vår tid. Den
kvicka konversationen, den dansande gången, den oefterhärmliga åtbörd
med hvilken den trehörniga hatten kastades upp under venstra armen,
det utsökta behag med hvilket man ur fickan upptog den emaljerade
dosan med bonbons eller snus, det sätt hvarpå man knäppte bort lem-
ningarne af den lilla prisen från det fladdrande bröstkråset, den lediga
svängningen på klacken eller det sätt hvarpå man mellan högra handens
fingrar bar den långa käppen, — alt detta fordrade ett helt annat sätt
att gå, stå, skicka sig och vara än hvad som är fallet nu, i fadermör-
darnes, de långa pantalongernas, skorstenshattarnes och turnyrernas
jemnstrukna och affärsupptagna tid.
Hvad säger oss detta om skådespelaren? Det säger, att
han tillhörde det gustavianska tidehvarfvet. Men icke mer.
Om Ulrik Torsslow:
Den som minnes Torsslow från denna tid"" kan säkert heller aldrig
förgäta hvilka högtidsstunder hans spel i dessa och andra stycken be-
redde hans publik. Det var en skärpa och klarhet i karaktersteckning,
en vexlande rikedom i tal och mimiskt uttryck, en imponerande: stor-
slagenhet i vissa mera framstående moment, en psykologisk träffsäker-
het när det gälde att gifva färg och form åt abnorma själsstämningar,
SKU: ARE
> Nemligen som styresman för Mindre teatern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
