Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Frans Hedberg om svenska skådespelare, några anmärkningar af Gustaf af Geijerstam. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a RN RR AA
oral RNE AA FSA är SENSE
479
vid all karakteristik och kritik. Man kommer fram till men-
niskan i konstnären, och det är de menskliga egenskaperna,
som ytterst förklara de konstnärliga. Och har man funnit,
hvilka menskliga egenskaper det är, som konstnären behöfver
använda i de uppgifter, der han bäst är sig sjelf, då har
man också lyckats att förstå honom, och då skall man också
kunna tydliggöra denna sin uppfattning för andra. Herr H.
har närmat sig detta sätt att gå till väga, när han skildrade
Fredrik Deland. Men han har icke förmått genomföra
metoden. Ett ännu mera detaljeradt framdragande af en-
skildheter vore tacksamt, men då skulle denna kritik svälla
ut till en hel bok. Det sagda torde också vara nog. : Endast
ännu en anmärkning.
Må denna uppsats ej genast från början, utan att man
ens gör sig möda att taga reda på dess egentliga innehåll,
endast uppfattas som en stridshandske. Striden är en god
sak och kan ofta ej undvikas. Men den är och förblir dock
alltid ett medel, den kan aldrig vara ändamål. Och särskildt
i detta fall, der det jemte en kritisk undersökning gäller att
framställa en uppfattning af den nyare literaturens företeelser,
bör man kunna tala utan hätskhet, viss att det önskvärdaste
resultatet, man kan vinna, är ej att reta eller möjligen krossa
en motståndare. Det, som gör detta till en svårighet med
hr Hedberg, är det i förra uppsatsen närmare skildrade för-
hållandet med »Sängkammarmågen». Också är denna punkt
den enda, som här kan komma under rubriken »personligheter»,
Men man torde medgifva, att förhållandet härvidlag är, om
ej enastående, så dock lyckligtvis sällsynt.
Innan jag afslutar denna uppsats, vill jag för att und-
vika allt missförstånd anmärka ännu en sak: detta sätt att
kritisera, hvars teori jag här sökt utveckla, kan till följd af
sin natur ej helt och hållet tillämpas inom den vanliga och
dagliga tidningskritiken. Ty den gäller endast konstnärerna,
och de stackars tidningskritici få allt för ofta att göra med
aktörer, som rätt och slätt äro aktörer. Det fins framställare
af kungar, hjeltar, skalder och tänkare, hos hvilka man skulle
få bra svårt att reda ut, hvad i deras »personlighet» som här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
