Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(fd AS AE MA SR a 8 SKR
hos honom själf alt mera växande svartsjukan! Hvarför skulle
Desdemona varda honom otrogen, då hon, den förnäma senators-
dottern, så nyligen föredragit honom framför alla de fine vene-
zianske ädlingar som otvifvelaktigt önskat henne till maka?
Denna strid, hvilken Othello förgäfves söker dölja under den
store fältherrens värdighet, visar Rossi så tydligt, endast genom
ett mycket måttfullt spel, att man tyckes ha den verkliga män-
niskan framför sina ögon, den af Jago så skändligt bedragne, sin
egen förfärliga kraft i det längsta beherskande mohriske generalen
i republiken Venezias tjänst.
Värdigheten öfvergifver denne Othello endast när han bryter
ut mot Jago i tredje akten, efter att den senare länge bearbetat
honom, och när han sedan i femte akten ändtligen finner, att
han varit föremål för ett skändligt bedrägeri, detta i god öfver-
ensstämmelse med omöjligheten att i dessa ögonblick kunna be-
herska den ursprungliga hetsigheten, verkan af det sjudande
sydländska blodet. För öfrigt lemnar värdigheten honom icke
ens när han dödar Desdemona, hvilket dåd utföres icke i ett
utbrott af ögonblickligt raseri, utan såsom en väl öfverlagd
handling, hvilken står i full öfverensstämmelse med den gäc-
kade fältherrens i egna ögon berättigade makt öfver den tro-
lösas lif. ;
Om man så vill, kan man sönderdela Rossis spel ej blott
i Othello, utan i alla de roller, i hvilka han här uppträdt, i=
många smärre enskildheter, och man skall finna, att hvar och
en är en utmärkt fin, sannolikt länge fortsatt och riktigt genom-
arbetad studie efter naturen; men dessa studier af enskildheter
förena sig till ett så verksamt helt, att åskådaren, äfven om
han är van att genom sönderdelning söka förklara resultaten,
icke finner annat än en sammanhängande kedja af hvad man
skulle tro vara ren natur från början till slut.
Detta gäller fullt upp hans Othello, Kung Lear och Shy-
lock, men onekligen i mindre grad Rossis Hamlet. Hvarje
enskildhet är också där en utomordentligt fin och otvifvel-
aktigt högst riktig studie efter naturen, utarbetad i samband
med konstnärens - väl öfvertänkta uppfattning af författarens af-
sigt, men däraf uppstår icke en så helgjuten verkan, som i de
andra rollerna. I Rossis Hamlet ser man för mycket af studi-
erna, ty dessa lysa igenom vid framställningen. Alt är regelrätt,
väl öfvertänkt, förträffligt i enskildhet, men det beräknade kan
icke döljas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
