Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - Stockholms teatrar, af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oll
Man intages af det sätt, hvarpå skådespelaren i denna roll,
liksom i alla andra, säger hvad han har att framföra, en oöfver-
träfflig »diktion», jag skulle vilja säga oupphinnelig, om jag icke
ännu för ett par år sedan hört Ristori framsäga ett stycke ur
Dantes »Inferno»; man förvånas öfver hans alltid ovanligt ut-
trycksfulla ansigtspel; man beundrar den furstliga hållningen,
hvilken han aldrig glömmer bort hos prins Hamlet; man känner
sig rörd af hans spel med Ofelia i tredje akten, där hans »gå
i kloster», olikt många andra Hamlet-framställares sätt att säga
det, är af så stor verkan, samt med modern i samma akt, kanske
en af Rossis allra bästa scener; och likväl är det hela alt för
afvägdt, för omständligt och så att säga understruket för att
kunna göra det omedelbarhetens intryck, som ensamt är i stånd
att skänka. »illusion».
Det är ju möjligt, att något däraf beror af skådespelarens
ålder, icke såsom skulle åskådaren, hvilken förut sett Rossi i
en annan roll och således vet, att han är en stor konstnär, icke
kunna glömma bort åldern och endast tänka på konstnären, utan
mera därför kanske, att skådespelaren själf tänker på sin ålder,
är däraf hindrad och söker att genom ett mer än vanligt verk-
samt spel öfverskyla hvad han tror skall fattas i en mera ung-
domlig framställning. Visst är, att man, orsaken må vara hvilken
som hälst, icke lika mycket intages af Rossis Hamlet, som af
hans öfriga roller. Likväl måste vi stockholmare känna oss
tacksamma för att vi fått se den store konstnären i äfven denna
roll. Vi önska, att man äfven på andra ställen i Sverige måtte
få tillfälle, t. ex. nästa år, då Rossi ju ämnar återvända hit,
genom hans Hamlet öfvertyga sig om, huru oförtjänt det bifall
varit, som man förut på några ställen skänkt en annan Hamlet-
framställare, hvilken uppträdt här och där i de skandinaviska
rikena. Roller kunna uppfattas olika och dock icke vara på
någotdera hållet missuppfattade, men en sådan uppfattning och
en sådan framställning, som den sist nämde Hamlet-återgifvaren
visat, torde bäst: vederläggas genom Rossis tolkning af rollen.
Den store konstnärens förnämsta roll är otvifvelaktigt hans
Kung Lear, men spelet däruti är af så egendomligt innehåll,
att det svårligen kan skildras. Man måste se det för att rätt
fatta, att scenisk konst kan åstadkomma något så underbart
gripande. Jag inskränker mig därför till att söka gifva endast
en kort antydan om detta Rossis mästerverk.
Redan den gamle kungens första inträde på scenen är
af makalös verkan. Han uppträder icke med det storståtligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
