Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - En episod från Victor Hugos unga dagar, af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
sig rampen, höll handen för ögonen och låtsade söka författaren,
fastän hon mycket väl visste hvar han satt.
— Hr Hugo, ropade hon, är herr Hugo här?
— Ja, min fröken, här är jag.
— Jaså der, skall jag verkligen säga den här versen:
Vous &tes mon lion superbe et génereux.
— Ja väl, min fröken, Hernani säger till er:
Jag älskar, och med djup kärlek,
Icke tårar, hällre döden! Hade jag en verld,
Vore det din. — Jag är mycket olycklig.
och härpå svarar ni:
MN är matt lejon, stolt och högsinnadt.
— Tycker ni att det der »Ni är mitt lejon» är vackert.
— Jag har skrifvit så, min fröken.
— Och ni håller sålunda på ert »lejon».
— Ja och nej. Om ni kan hitta på något bättre så gerna
för mig.
. — Det är inte jag som skall hitta på något bättre. Jag
är inte författaren. Men det förefaller mig så löjligt att kalla
Firmin mitt »lejon».
— Det kommer sig deraf, att ni, min fröken, att 2» i
Donna Sols roll fortfarande vill vara mademoiselle Mars. Om ni
i verkligheten vore Don Ruy Gomes de Silvas myndling, d. v.
s. en ädel kastilianska från 16:de seklet, så skulle ni i Her-
nani icke se er kamrat herr Firmin, utan en af de fruktans-
värda röfvarhöfdingar som lät konung Karl V darra i sin egen
hufvudstad, då skulle det icke vara obegripligt för Er, att en
sådan qvinna skulle kunna kalla en sådan man »mitt lejon» och
mitt uttryck skulle ej förefalla er så kuriöst.
— Ni tycks alltså hålla på ert lejon. Då har jag ju intet
att säga. Jag är här för att säga fram hvad som står skrifvet.
I manuskriptet står »mitt lejon» och jag skall naturligtvis säga
»mitt lejon». Gode Gud, mig är det ju alldeles egalt. Alltså,
Firmin:
»Ni är mitt lejon!»
Nu syntes saken alltså vara afgjord.
Men vid nästa repetition började hon om igen. Liksom
dagen förut ställer hon sig och spejar ut öfver salongen: Herr
Hugo — är herr Hugo der.: Ja ha!
— Har ni inte tänkt öfver »lejonet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
