Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5—6 - En episod från Victor Hugos unga dagar, af Karl Warburg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Rent ut sagdt, nej.
H — Finner ni inte versen betänklig.
| — Hvad menar ni med betänklig?
— Nå, jag menar han retar till skratt. Jag skulle hellre
säga något annat.
— Hvad då?
HN St E : ; ;
i — TT. ex. »Vous &tes monseigneur superbe et genereux», min
Id herre, det passar ju lika bra in i versen som »mitt lejon»!
( — Ja, metriskt passar det lika bra, men min herre är helt
b enkelt trivialt, under det mitt lejon adlar versen. Jag vill hellre
2 bli utskrattad för en god vers än jag vill bli applåderad för en
bl dålig.
; — Godt, godt, då behöfva vi ju inte disputera längre. Jag
skall deklamera’ er vackra vers, utan vidare. Alltså, Firmin:
»Ni är mitt lejon.»
Efter repetitionen bad Victor Hugo skådespelerskan om att
gifva honom rollen tillbaka. Det var för henne, för hvilken
författarne dittills legat på knä, ett hårdt slag. En nybörjare
ville ta ifrån henne en roll och skulle kanske ge den åt en
yngre talang, som i den tacksamma rollen skulle vinna triumf.
Nej, det ville hon ej. Hon behöll rollen och teg.
S Ryktet om den underliga pjes, som repeterades på Fran-
cais, spred sig emellertid från man till man genom sqvallrare
från scenen och lyssnare i salongen, och redan innan Hernani
gafs offentligen, hade man uppfört en parodi på »Vaudeville-
teatern».
Stycket skulle ändtligen gifvas, och teaterdirektören, baron
Taylor började betagas af ängslan, att icke «claquen» skulle göra
sin skyldighet.
»Claquen» — de lejda applådtillverkarne — var nämligen
allt för van att icke applådera de gamla klassiska tragedierna
och baron Taylor funderade på att låna claquen från »Gymnase»,
som vore lämpligare att försvara det nya stycket.
Victor Hugo afböjde emellertid detta. Han ville icke ha
någon »claque». »Icke någon claque? Var han då rent af galen?»
Ett stycke, som motsågs med så stor opposition, gifvet utan
claque. Hur skulle det gå?
Men Victor Hugo var inte så galen ändå. Han ville endast
utbyta den betalade claquen mot en som klappade för den goda
sakens skull. Och deras näfvar voro icke sämre.
Det fanns en skara ungdomliga entusiaster som icke bättre
önskade än att få lägga å daga sin beundran för det nya, ännu
Ur Dagens krönika. V. 5—06. 36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
