Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Synpunkter, något om författare och granskare, af en observator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade det ej varit! Eller att en naturmålning sådan som
"Vid Tångahallar” blifvit målad på prosa. Eller att blott
ett sådant uttryck som ”full och stolt som en svensk om
natten" blifvit sagdt af någon annan än den som nu sade
det. Bååth karrikeras endast af upsalastudenter och af
Crister Swahn, njuter för öfrigt ett välförtjent erkännande,
fick det till och med väl tidigt.»
Är det så alldeles omotiveradt, detta den unge för-
fattarens yttrande? Visst fins det kritici, som på samma
gång de berömma verser med skizzeradt innehåll, nedgöra
hvarje liknande liten bild, som är skrifven på prosa. Intrig,
handling vilja de ha i en prosauppsats. Författaren anser
kanske att han kan få fram en tänkvärd sats i en kort
skizz och att dertill ej behöfs ett tecken till handling. Men
kritikern tänker på ett annat sätt, märk väl än en gång:
ej flertalet kritici, sådana desse nu äro, men en del af deras
skrå, en ej särdeles stor del, men en del, som skrifver i
stora tidningar och som derför kan ha inflytande.
Det börjar mer och mer se ut, som om en försoning
mellan de olika partierna vore en omöjlighet. Pressen lik-
som allmänheten har längesedan tagit parti för eller emot.
I Stockholm har den unga riktningen ännu vedersakare, som
ej förtröttas i sitt arbete. För hvarje recension, der mån
kringgår det man borde tala om, och der man minst brytt
sig om att taga reda på hvad. författaren afsett med sin bok
eller hvilka vägar han valt för att tränga fram till sitt mål,
der granskaren mäter ett efter ett annats mått, för hvarje
nytt dylikt aktstycke blir en uppgörelse i godo allt mera
omöjlig och blifva författarne allt mera hätska mot denna
makt, som gör hvad den kan för att nedsätta ärligt arbete.
Det ser dock ut som om detta ej lyckades. De så
kallade realisterna skrifva och sträfva, 1 trots af alla var-
ningar, de göra framsteg och glädjas deröfver, fast de knap-
past våga yttra sin glädje öfver en annans framsteg i tryck.
Ty vi känna ju deras sätt att prisa hvarandra inbördes,
äfven när de ej yttra ett enda ord.: Och när de tigande
höja hvarandra till skyarne, hvad skulle de då ej säga, om
de uppläte sina munnar till inbördes beröm.
Det äldre slägte, som nu kalfatrar de unge, det har som
bekant aldrig prisat sina meningsfränder.
+ Bid. 115 i »Vid allfarväg». ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
