Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - »Hur man gör godt» (drama af fru Edgren), af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
681
förflutna. Därför har herrskapet v. Dihrings också ansett sig
kunna återflytta till Stockholm, som det lemnat strax efter att
Blanka adopterats.
Sådan framstår Blanka i första akten, då hon på basaren
är föremål herrarnes fjäskande uppmärksamhet samt damernas
lismande smicker och hemliga förtal. »Hon går omkring med
en min, som vore hela basaren bara til för hennes skull.> Hon
är vacker och kvick samt har fullständigt tillegnat sig den
yttre goda ton, som råder bland hennes nu varande omgifning.
Bland de tillbedjare som svärma omkring henne har hon fäst
sig vid en kapten Wulf, ägare af en stor mekanisk verkstad,
hvilken, lika litet som någon annan af de i handlingen delta-
gande, är någon undantagsmänniska, utan ett helt vanligt exem-
plar af den »bildade medelklassen», som så gärna vill komma i
förbindelse med de högre klasserna.
På basaren har äfven Svea, Blankas syster, infunnit sig, i
sällskap med sin fästman och barndomsvän Fritiof Hellkvist,
arbetare hos Wulf. Svea har ett bud från modern, hvilken
»längtar så förskräckligt» efter den dotter hon lemnat ifrån sig.
Svea önskar också se systern, den nu förnäma damen i all
hennes glans. Men då Fritiof ger sig till känna för Blanka
och ropar henne med namnet på hennes mors man, mötes han
af en föraktlig blick och hör ett af Blanka till de fina damerna
yttradt beklagande öfver, att »pöbeln är fasligt påträngande».
Wulf vredgas öfver Fritiofs påflugenhet och afskedar ho-
nom ögonblickligt från sina verkstäder. Oaktadt Blanka visar
sig högmodig och ej låtsar känna systern och lekkamraten,
märker man dock af hennes nervösa skratt och de själfgäckande
ord hon låter undslippa sig, att hon är mycket upprörd samt
otvifvelaktigt icke nöjd med sitt uppförande. Det är därför så
mycket lättare för hennes kusin, Agnes v. Dähring, ett själf-
ständigt och sant människoälskande fruntimmer, att förmå henne
fara. med sig till hennes mor, hvilken lefver i fattigdom och
olycka, sammankopplad med en supig och hårdhjärtad man.
Blanka är icke lycklig. Hon skulle nog vilja glömma sitt
barndomshem, då hon sprang och köpte bränvin åt moderns
man, men glömskan ville ej infinna sig.
Denna fullständigt inledande framställning har gjort första
akten kanske något för lång, nästan dubbelt så lång som hvar
och en af de två näst följande akterna, men tröttande är hon
ingalunda. Intresset växer ju längre akten framskrider. Slutli-
gen börjar man fatta deltagande för denna Blanka, hvars första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
