Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - »Hur man gör godt» (drama af fru Edgren), af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
682
uppträdande visade spår endast af den uppfostran hon fått hos fadern
och styfmodern, som icke förmått utveckla andra än ganska
själfviska känslor. Förf. låter oss småningom ana, att Blanka
ej är af samma art som den »ädelmodiga» fostermodern, hvilken
gör godt blott för sin egen skull, och detta bekräftas af Agnes”
yttrande: |
»’Tro mig, det fins mer inom bords hos henne än ni ana.
Om hon en gång kom i en allvarlig situation, så skulle ni se,
att hon är något helt annat än hon nu förefaller. Hon är en som
kan strida en dust, om det gäller.»
Då förhänget faller efter första akten, måste man vid styc-
kets uppförande på scenen känna sig mycket hågad att snart
få vara vittne till den »allvarliga situationen», hvilken man nog
kan förstå skall infinna sig, men hvars beskaffenhet man inga-
lunda förutser. Med stort dramatiskt förstånd har förf. i första
akten knutit trådarne till den handling, som skall utveckla sig,
men om denna handling känner man ingenting på förhand.
Karaktärerna äro med säker hand utkastade, men man vet icke,
huru deras utbildning och styckets däraf beroende gång skall
komma att te sig. Intresset är därför ganska spändt.
I andra akten infinner sig ganska riktigt den allvarliga
situationen. Det är under besöket i moderns usla hem som
Blankas karaktär börjar sin egentliga utveckling. Det kan må-
hända tyckas, såsom skulle utvecklingen försiggå alltför hastigt,
men omotiverad är den icke. Förberedelserna äro gjorda med så
mycken dramatisk insigt, att när utvecklingen får sin egentliga
begynnelse, tycker man, att den ej gärna kunnat gå i någon
annan riktning, och intresset varder ytterligare spändt.
Med starka, men ingalunda falska. färger skildrar förf. till-
ståndet inom den olyckliga familj, i hvilken hufvudmannen icke
arbetar, utan öfverlemnar sig åt dryckenskap och misshandlar hustru
och barn. . Den äldsta dottern, hvilken förförts af en »fin herre»,
stryker som förtappad kring gatorna och vågar ej häller stanna
i hemmet af fruktan för husfaderns tyranni. Husmodern, lätt-
sinnig, men icke elak, förmår intet och will ej häller uträtta
något, enär hon i förtviflan funnit sin tillflykt i läseriet och
tillbringar dagen under sjungande af psalmer, låtande husets
skötsel gå vind för våg. Det är en hemsk tafla, men olyck-
ligtvis alt för sann, och den, som kallar den öfverdrifven, känner
icke lifvet:
I detta usla hem kommer Blanka nu med Agnes på besök
och erhåller där åtskilliga upplysningar, som låta henne se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
