Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - »Hur man gör godt» (drama af fru Edgren), af Claës Lundin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
683
mycket hvilket förut varit doldt för henne, bland annat att Svea
är hennes riktiga syster.
Sammanställningen mellan de två systrarna, af hvilka den
ena dragits ur det materiela eländet, fått uppfostran och lem-
nats plats bland samhällets lyckobarn, under det den andra,
utan. någon /’ sin förskyllan hållits kvar i smutsen, kommer i
denna akt till sin fulla klarhet och är en osökt anledning till
den dramatiska handlingens framryckande genom de nya käns-
lor, som väckas hos Blanka, samt återverkan af dem på Svea.
Ej blott medlidande, utan ännu mera känslan af den orätt,
som begåtts mot Svea, hvilken lemnats i eländet, endast
för att baron och friherrinnan tyckte, att hon icke vore så
vacker som Blanka, får alt mera makt med henne, som nu är
fröken v. Dähring, och då Svea erinrar henne, att det icke är
någon konst att vara dygdig, då man har det som Blanka,
öfvertygas denna ytterligare, att hon har en pligt att uppfylla
mot systern samt att hon bör gälda en af fadern begången
orättvisa. Den första verkan af denna öfvertygelse är, att Blanka
tager af sig sin kappa och kastar den öfver Svea, så att denna
icke behöfver frysa, då. hon af, såsom hon åt minstone före-
gifver, fruktan att styffadern skall återvända och misshandla
henne, vill begifva sig ut i nattkölden. Svea vill emellertid
med den fina kappan triumfera öfver andra fallna kvinnor,
hennes sällskap på gatan, och då Blanka märker detta, förskräc-
kes hon öfver ett sådant utfall af sin goda gärning och klagar
för Agnes öfver, att när man vill göra godt, vänder det sig
bara till det onda. Svea menar, att Blanka icke unnar henne
kappan, och vill i harmen gifva igen den, men detta framkallar
en förklaring, som har till följd ett fullkomligt närmande mellan
systrarna, hvilket får sin bekräftelse i den varma omfamning
och kyss Blanka gifver Svea.
Den fina, bildade, i de förnämsta sällskap hemmastadda
fröken v. Däihring, hvilken fasar för alt stygt och lågt och
genom sin uppfostran anser. sig tillhöra ett helt annat slägte
än hennes nära -anförvandter i eländets. boning, omfamnar af
fri vilja den fräcka gatunymfen, emedan hon känner, att hon
mot denna har en pligt att uppfylla. z
Därmed är det första afgörande steget taget. Blankas ka-
raktärsutveckling har skridit väsentligt framåt. Ännu fattar
hon icke klart, hvad hon har att göra, men har dock lärt sig
inse, att hon dittills vandrat i mörkret, och börjar förstå, att
rätten icke får tillbakasättas för välgörenheten.
Ur dagens krönika. V. 7—38. 45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
