Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9—10 - Emile Zolas »Germinal», anmäld af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
813
organerna, har han på sistone mer och mer öfvergått till att episkt med
djup känslighet framställa menniskolif. Läs t. ex. skildringen om, hur
den stora modehandeln »Au bonheur des dames»> småningom ruinerar
hela traktens smärre handel, eller tänk på Pauline Quenu’s i »La fjote
de vivre», denna nästan med en fars ömhet skildrade unga flicka, och
svara sedan, om den mannen, som kunnat skrifva så, är en mennisko-
hatare! Han har visserligen icke Daudets gråtmilda, feminina vekhet,
men hans ömhet har desto större djup. En stor menniskoälskare är
man, när man som Zola kan som i Germinal förmå sig att sätta upp
ett noggrant konto öfver en stackars smutsig fan till kolbärares karak-
ter och dock kan rädda sympatierna åt honom, fast intet blifvit glömdt,
som hörde till skuldkontot.
Och derför är det Germinal gör ett sådant mäktigt intryck. Zola
har skrifvit mångt och mycket med mera glänsande färger, mera ru-
sande dofter, mera glödande ord, men något så djupt kändt har han
aldrig förr skrifvit. Liksom en korsett kan sluta inom sig en verld af
förtviflade qvinnokänslor, liksom trädet i en Stradivarius kan gömma ton-
massor af oändlig sorg och qval, så omsluta permarna till »Germinal»
tusendens röst, klagan och förtviflan, tusendens ångerfulla rop på för-
bättring.
Zola är född 1840. Han står således i sin bästa ålder, och out-
tröttligt som han arbetar, skall han ännu kunna gifva oss många verk,
till hvilkas "betydenhet vi knappast kunna gissa. Det finnes i Zolas
literära lif en mängd förlöpningar, liksom det i hans böcker lätt råkas
massor med onödiga hårdheter och bryskiteter. Men det finnes också
ingen nu lefvande författare, som har så mycket stort, modernt lif öfver
hvad han skrifyer.
Ni erinrar er utan tvifvel, hur de stora franska författarne i våra
dagar se ut?... Hdmont de Goncourt med det själfulla ansigtet och den
liksom beslöjade blicken, Daudet med sin koketta fysionomi och det
jånga pianisthåret, Dumas fils med den kraftiga pannan och den militä-
riska mustachen, Guy de Maupassants snobbiga hufvud med det ut-
sökt koifferade håret och de pigga ögonen? Ingen af dem är Zola lik:
Han är liten och satt, det intelligenta hufvudet med de skarpa ögonen
och det litet föraktliga löjet kring munnen, sitter så säkert och fast på
den korta, kraftiga halsen. Visste man det icke förut, skulle man, bara
man såg hans breda, starka skuldror, förstå, att han är den nutida
literaturens stora demokrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
